# ID: svediakorp-gov436194
# author: Désir (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I kampen mot den internationella brottsligheten och terrorismen finns redan ett samarbete mellan Europeiska unionens medlemsstater och Förenta staterna när det gäller underrättelse, och det har bidragit till att viktiga resultat har kunnat uppnås.
Av effektivitetsskäl behöver kampen utvecklas på det rättsliga planet, men även för att överensstämma med våra grundläggande principer och för att skydda våra friheter.
Ju mer vi intensifierar det internationella samarbetet i kampen mot terrorismen eller andra former av brottslighet, desto mer måste vi vara uppmärksamma på att inte under resans gång förlora de demokratiska garantierna och rättsprinciperna i vars namn vi arbetar.
På samma sätt som Watson vill också jag erinra om parlamentets resolution av den 13 december 2001, och särskilt dess principer för förhandlingarna när det gäller rättsligt samarbete med Förenta staterna.
För det första: respektera Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna fullt ut liksom minimigarantierna när det gäller förfaranden för rättvis bedömning, såsom de bekräftats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
I avtalet måste uttryckligen artikel 6 i Unionsfördraget tas upp, och där borde en hänvisning finnas till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som proklamerats av rådet och medlemsstaterna, och jag hoppas också att den får ett värde som konstitution.
För det andra är det lämpligt att vägra att lämna ut personer till Förenta staterna som kan dömas inför militärdomstol.
För det tredje skall inte utlämning vara möjlig om den anklagade riskerar dödsstraff.
Alavanos har rätt, det är inte bara att det may be denied, utan att det inte skall vara möjligt om det finns risk för avrättning.
För det fjärde måste man se till att bestämmelserna som rör skyddet av uppgifter är proportionerliga, effektiva och har begränsad giltighetstid.
När det gäller förbindelsen med den europeiska arresteringsordern och Internationella brottmålsdomstolen tror jag att om valet står mellan två alternativ måste medlemsstaterna vara fria att välja mellan begäran om utlämning från Förenta staterna och begäran om återlämning av personer i enlighet med den europeiska arresteringsordern eller en begäran från Internationella brottmålsdomstolen, men jag skulle vilja att ni informerar oss om ståndpunkterna i rådet.
Stämmer det att Förenta staterna vägrar all hänvisning till Internationella brottmålsdomstolen och att vissa medlemsstater stöder denna ståndpunkt?
Förenta staterna har begärt att det i avtalet skall finnas en klausul om ny utlämning som skulle förhindra en medlemsstat i unionen att ställa en amerikansk medborgare inför Internationella brottmålsdomstolen eller en annan internationell domstol, utan ett uttryckligt medgivande från Förenta staterna.
Finns det medlemsstater som även stöder denna begäran?
Avslutningsvis: erkänner rådet att en sådan klausul om utlämning på nytt skulle strida mot dess åtaganden gentemot just Internationella brottmålsdomstolen och Romstadgan?
