# ID: svediakorp-gov436185
# author: Krarup (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag kan helt instämma i den kritik som framförts av tidigare talare.
Jag vill rikta uppmärksamheten mot att Europaparlamentet enligt artikel 38 och 24 i Fördraget om Europeiska unionen inte kan ställa några som helst krav på att bli rådfrågat.
Det är en extraordinär bestämmelse som innebär att rådet kan ingå dessa avtal på egen hand.
I april förra året skrev rådet till den brittiska människorättsorganisationen State Watch, som bad om upplysningar om dessa avtal, att de förhandlingar som pågick måste hållas hemliga eftersom rådets intresse av hemlighållande väger tyngre än intresset för demokratisk kontroll.
Man kan mycket väl förstå varför rådet i över ett år har hållit dessa förhandlingar hemliga.
Om de leder fram till ett avtal kommer man nämligen att med ett penndrag lyckas avskaffa mycket väsentliga delar av den rättssäkerhet som kännetecknar de flesta av våra rättssystem.
Såväl avtalet om utlämning, som går mycket längre än man hävdar och omfattar betydligt fler brottstyper än terrorism - det räcker att man döms till ett års fängelse enligt brottslagstiftningen i det land som gör respektive det land som mottar hemställan -, som den andra delen av det, nämligen den s.k. ömsesidiga rättshjälpen, kommer att föra rättsläget tillbaka till någonting som i stort sett kan liknas vid medeltiden.
Fråga fångarna på Guantánamo.
I rättssäkerhetens namn ingår man dessa avtal med Förenta staterna, samtidigt som man på alla sätt kränker rättssäkerheten.
Fråga de 3 000 fångar som är placerade i amerikanska fängelser, misstänkta för terrorism - till övervägande delen utlänningar - utan att få tillgång till någon information.
Fråga de 11 miljoner angivare från FBI som är verksamma och som genom detta avtal, om det någonsin blir verklighet, kommer att få möjlighet att verka inom EU-ländernas områden.
Detta utgör som sagt ett stort steg tillbaka, och som jag sade tidigare så har detta parlament inte något inflytande över huvud taget vare sig från rättslig eller författningsmässig synpunkt.
Men diskussionen kan behövas för att resa det motstånd som är nödvändigt för att dessa angrepp mot rättssäkerheten skall kunna stoppas.
