# ID: svediakorp-gov436181
# author: Petsalnikos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,787
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Vi har i dag möjlighet att informera er om det aktuella läget i ordförandeskapets förhandlingar med Förenta staterna om de två avtalen, ett om utlämning och ett om ömsesidigt rättsligt samarbete.
Dessa förhandlingar är nu inne i sitt slutskede.
Texten med avtalsförslagen översändes till Europaparlamentet för två veckor sedan.
Ordförandeskapet hoppas att det kommer att få ett godkännande att underteckna dem vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 6 juni.
Det skulle göra det möjligt för ordförandeskapet att underteckna avtalen i samband med det toppmöte mellan Europeiska unionen och Förenta staterna som är planerat till den 25 juni i Washington.
Om vi i dag befinner oss i en situation som gör att jag kan vara så optimistisk om utgången av dessa förhandlingar, beror det i hög grad på de betydande ansträngningarna som även de föregående ordförandeskapen svarat för.
Efter ett första förhandlingsmöte under det spanska ordförandeskapet fördes omfattande förhandlingar av det danska ordförandeskapet med hjälp av kommissionen och naturligtvis med stöd av rådets sekretariat.
Vid sammanträdet den 28 februari 2003 konstaterade rådet att ordförandeskapet hade fört förhandlingarna på ett tillfredsställande sätt, med positivt resultat, och att man borde göra ett uppehåll i förhandlingarna om avtalen i syfte att ge medlemsstaterna erforderlig tid att undersöka textens väsentliga aspekter.
Vissa av medlemsstaterna befinner sig ännu i processen för samråd med de nationella parlamenten.
Rådet beslutade därför vid förra veckans sammanträde att främja slutförandet av informeringen.
Jag påminner om att ordförandeskapet har informerat Europaparlamentet många gånger om läget i förhandlingarna med Förenta staterna; senast, den 20 mars, fick vi möjlighet att informera utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Om rådet den 5 juni bemyndigar ordförandeskapet att underteckna avtalen för Europeiska unionens räkning kommer vissa av medlemsstaterna att bli tvungna att följa sina egna konstitutionella förfaranden, vilket innebär godkännande eller ratificering av de nationella parlamenten.
Artikel 24 i Fördraget om Europeiska unionen ger uttryckligen medlemsstaterna möjlighet att förklara att de måste följa konstitutionella förfaranden innan de binder sig för ett avtal.
Vissa medlemsstater har också redan förklarat för oss att de kommer att utnyttja denna möjlighet.
Europeiska unionen kommer att binda sig först efter utväxlandet av de ratificerande rättsakterna med Förenta staterna, som kommer att äga rum först sedan rådet fattat ett andra beslut, genom vilket det bemyndigar ordförandeskapet att utväxla de ratificerande rättsakterna med Förenta staterna.
Mellan undertecknandet av överenskommelserna och utväxlandet av ratifikationsdokumenten kommer ordförandeskapet att informera Europaparlamentet om avtalstexten - fastän Fördraget om Europeiska unionen naturligtvis inte innehåller något sådant krav.
Det är logiskt att den ifrågavarande informeringen kommer att äga rum i det skedet, mot bakgrund av att de konstitutionella förfarandena traditionellt har inneburit att regeringarna skall söka de nationella parlamentens samtycke till eller råd om den slutliga avtalstexten.
En text blir självfallet slutgiltig först genom att den undertecknas av avtalsparterna.
Ordförandeskapet anser att detta avtal har ett mervärde i jämförelse med de befintliga bilaterala avtalen om utlämning och ömsesidig rättshjälp mellan Europeiska unionens medlemsstater och Förenta staterna.
Jag måste understryka att vi, om vi inte träffar något avtal, inte bör klaga på de befintliga bilaterala avtal som medlemsstaterna slutit.
Avtalen mellan Europeiska unionen och Förenta staterna kommer i vilket fall som helst inte att upphäva de bilaterala avtalen mellan medlemsstater och Förenta staterna.
De avtal som vi i dag informerar er om grundar sig på artiklarna 24 och 38 i Fördraget om Europeiska unionen.
De kommer att tillämpas parallellt med de bilaterala avtalen.
De kommer att komplettera de bilaterala avtalen och i vissa fall ersätta bestämmelser i dessa.
Det är även viktig att vi förstår att medlemsstaterna kommer att kunna fortsätta att åberopa de grunder att vägra utlämning eller rättsligt samarbete som anges i de bilaterala avtalen om utlämning och ömsesidigt rättsligt samarbete.
Om ett bilateralt avtal om ömsesidigt rättsligt samarbete eller utlämning mellan en medlemsstat och Förenta staterna föreskriver en grund för vägran, kommer den staten att kunna fortsätta att åberopa denna även sedan avtalen mellan Europeiska unionen och Förenta staterna satts i kraft.
Vidare innehåller förslaget till utlämningsavtal en bestämmelse som, såvitt jag vet, saknar motstycke i den internationella utlämningsrätten.
Den ger den stat av vilken det begärs att en person skall utlämnas rätt att hänvisa till sina konstitutionella principer, som inte nödvändigtvis måste anges i själva författningstexten utan som kan ha formulerats i en text som ligger på en nivå som är likvärdig med författningens, av historiska eller andra skäl som är rättsligt bindande och som gör att staten inte kan fullgöra sin skyldighet att utlämna en person.
I dessa fall bör naturligtvis den stat som begär att en person skall utlämnas och den stat av vilken det begärs att en person skall utlämnas samråda i avsikt att lösa frågan.
Detta får särskilt betydelse även genom den uttryckliga hänvisningen i inledningen till principen att en rättegång skall vara rättvis, det vill säga hållas vid en opartisk domstol som inrättats i enlighet med lagen.
Denna bestämmelse ger i själva verket medlemsstaterna möjlighet att vägra att utlämna en person när det rör sig om specialdomstolar, om de inte har denna rätt på grundval av det bilaterala utlämningsavtalet med Förenta staterna.
De medlemsstater som i framtiden sluter nya avtal med Förenta staterna bör självklart respektera dessa avtal som Europeiska unionen ingår, eftersom de kommer att utgöra en del av Europeiska unionens regelverk.
Framtida bilaterala avtal bör följaktligen vara förenliga med avtalen mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.
Förhandlingarna har enligt ordförandeskapets mening varit framgångsrika.
Vi har lyckats bidra positivt till dagens samarbetsnivå, öka effektiviteten och framför allt enas om ytterligare garantier.
Det är av högsta vikt att vi förstår att avtalen tillför de befintliga bilaterala avtalen garantier och att det nuvarande rättsliga skyddet, om dessa avtal inte sluts, kommer att vara försvagat i jämförelse med det fall att avtalen sluts.
Förslaget till avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om utlämning omfattar en bestämmelse som förbjuder utlämning när det finns risk att dödsstraffet utdöms eller verkställs.
Denna bestämmelse går längre än den skyddsnivå som de bilaterala utlämningsavtalen sörjer för, eftersom den skapar ett allmänt villkor för det beskrivna resultatet och inte gör ett icke-verkställande av dödsstraffet beroende av de eventuella försäkringar som ges av Förenta staternas regering.
Tvärtemot vad som gällt fram till i dag enligt nästan alla de bilaterala utlämningsavtalen är ett icke-verkställande av dödsstraffet av Förenta staternas regering inte beroende av de försäkringar som eventuellt ges av Förenta staternas regering - varje gång på ad hoc-basis - utan kan föras fram som ett villkor av den medlemsstat av vilken Förenta staterna begär att en person skall utlämnas.
Europeiska unionens medlemsstater kan även ställa som villkor att Förenta staterna inte skall utdöma dödsstraffet.
Förenta staterna kommer då att bindas av detta villkor, utom om det är omöjligt av procedurskäl.
Ett sådant fall är när dödsstraffet redan utdömts före utlämningen av personen eller när lagföringen för det brott för vilket personen anklagas automatiskt medför en möjlighet för den behöriga domstolen i Förenta staterna att utdöma dödsstraffet, vilket är fallet i mycket få att Förenta staternas stater.
De medlemsstater som önskar fortsätta på den bilaterala vägen kan likväl göra det, om de inte tillämpar denna bestämmelse och / eller om de avger en förklaring på bilateral nivå gemensamt med Förenta staterna.
Några av de andra frågor i vilka avtalsförslagen ger ett mervärde är, när det gäller utlämning, de följande:
När det rör sig om känsliga uppgifter medger avtalsförslaget en möjlighet att begära samråd för att fastställa i vilken grad de uppgifter som anges i en framställan kan skyddas mot den begärande staten.
När det gäller flera framställningar behandlar avtalet frågan om samtidigt ingivande av en framställan om utlämning från Förenta staterna och från någon annan stat eller när den andra staten är en medlemsstat som omfattas av den europeiska arresteringsordern.
Jag skulle i detta sammanhang vilja säga några ord om frågan om Internationella brottmålsdomstolen, eftersom ordförandeskapet är medvetet om att parlamentet är särskilt angeläget och oroligt när det gäller detta.
I förhandlingarnas inledningsskede enades de två förhandlingsdelegationerna om att avtalet inte skulle få någon inverkan på medlemsstaternas och Förenta staternas respektive ståndpunkter i fråga om framställningar om överlämnande som härrör från Internationella brottmålsdomstolen.
Europeiska unionen och Förenta staterna enades på förhandlingsnivå om att utveckla detta skriftligen i en förklarande not, som har följande lydelse:? Artikel 10 avser inte att påverka de skyldigheter som åligger de stater som är parter till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
Följaktligen gäller att frågan om samtidiga framställningar om överlämnande från Internationella brottmålsdomstolen och framställningar om utlämning från Förenta staterna regleras och skall fortsätta att regleras på ett sätt så att den faller inom medlemsstaternas exklusiva domsrätt.
Rådet äger inte behörighet att uttala sig härom.?
När det gäller den ömsesidiga rättshjälpen har några av de viktigaste landvinningarna i förhandlingarna med Förenta staterna gjorts på följande områden: Avtalsförslaget förbättrar samarbetet på utredningsområdet, när det gäller eventuella ekonomiska aspekter av allvarliga brott, däribland organiserad brottslighet, terrorism och ekonomisk brottslighet.
De medlemsstater som för närvarande inte har något avtal om ömsesidigt rättsligt samarbete med Förenta staterna kan i vissa fall åberopa den allmänna ordningen, säkerheten, den nationella suveräniteten eller andra intressen för den anmodade staten för att vägra att vidarebefordra uppgifter.
Avtalet innehåller detaljerade föreskrifter om dataskydd samt utlämnande av bevis och uppgifter.
Avtalsförslaget omfattar bestämmelser som gör det lättare att använda gemensamma utredningsgrupper och att utnyttja möjligheten till telekonferenser mellan medlemsstater och Förenta staterna.
Dessa bestämmelser gör det lättare för medlemsstaterna att utnyttja dessa möjligheter, men innebär inget tvång att göra det.
Avtalsförslaget medger användning av moderna telekommunikationsmedier, telefax eller elektronisk post för att utväxla framställningar och svar om ömsesidig rättshjälp med uttrycklig mottagningsbekräftelse.
Det ömsesidiga rättsliga samarbetet kan - i den mån detta inte redan sker inom ramen för de bilaterala avtalen - användas av såväl Förenta staternas som medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter när dessa utreder brottsliga handlingar inför lagföring eller hänskjutning av en sådan handling till utrednings- eller åklagarmyndigheterna.
Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Jag skulle än en gång vilja tacka er för det tillfälle ni gett oss att informera parlamentet om utvecklingen i förhandlingarna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om avtalen om utlämning och ömsesidigt rättsligt samarbete.
