# ID: svediakorp-gov436177
# author: Souchet (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 199
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De frågor som uppstår när det gäller miljöansvar och det särskilda ansvaret beträffande sjötransporter är av olika slag, tvärtemot vad man skulle kunna tro.
Den text som Europaparlamentet röstat för kommer att sprida förvirring.
Begreppet miljöansvar, som fortfarande är famlande, bygger på behovet av att fastställa en ansvarig och upprätta ett orsaksförhållande mellan det som orsakar nedsmutsningen och själva nedsmutsningen: Det innebär långa förfaranden och försenade ersättningar.
Systemet med strikt ansvarighet som inrättats genom de internationella överenskommelserna ansvarighetskonventionen / FIPOL har den fördelen för offren att en ansvarig utses som skall säkerställa och inrätta medel för ersättning och som teoretiskt kan mobiliseras omedelbart vid en miljökatastrof.
Erfarenheten från de senaste oljekatastroferna visar att systemet absolut måste utvidgas till befraktarna och även till förändringar i den biologiska mångfalden, och att FIPOL måste omvärderas avsevärt och bli permanent.
Dessa krav bör framföras till IMO av de medlemsstater som är mest berörda och mest beslutsamma att agera.
Vid ett eventuellt misslyckande åligger det dessa stater att kräva av Europeiska unionen att den agerar ensidigt, såsom Förenta staterna gjort, genom att på nytt ta ansvar för dessa nödvändiga förbättringar.
