# ID: svediakorp-gov436169
# author: Bordes, Cauquil & Laguillier (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 274
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I Manders betänkande påstår man sig ha utgått från principen om att förorenaren betalar: företag som försämrar miljön bör ta på sig kostnaderna för de skador de orsakat.
Eftersom vissa ändringsförslag följer sunt förnuft har vi röstat för betänkandet.
Det som återstår är ett mycket stort problem, nämligen hur det skall omsättas i praktiken.
Det räcker inte med att parlamentet röstar för rekommendationerna för att de skall bli tillämpliga, och inte heller att utse behörig myndighet för att verksamhetsutövaren skall ta sitt ansvar.
Särskilt när utnyttjaren är en multinationell koncern som har möjlighet att komma undan och den behöriga myndigheten har för vana att böja sig för dess krav, vilket vi såg exempel på i Frankrike med företaget TotalFinaElf (oljebältet från Erika, explosionen i AZF-fabriken).
Föredragandens nyanser när det gäller förorenarens ansvar i en viss utsträckning skulle få oss att le om inte uppträdandet hos dessa stora koncerner, vilka framför allt är intresserade av sin vinstkurva, inte hade dramatiska konsekvenser för befolkningen.
Och det räcker inte heller med att ställa ekonomiska garantier.
När det gäller Internationella fonden för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (FIPOL), som var tänkt att täcka oljefartygens risker, har man just aviserat att den endast ersätter 15 procent av Prestiges skador, eftersom kassan är tom.
För att dämpa offrens ilska planerar den franska regeringen inte att vända sig emot fraktföretaget utan kommer i stället att låta skattebetalarna betala.
Det betyder att inför den kärva verkligheten med ett företag som eftersträvar vinst förblir betänkandet maktlöst.
