# ID: svediakorp-gov436130
# author: Swoboda (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det gläder mig utan inskränkning att Saddam Hussein och hans regim har fallit, men ingenting i denna glädje kan hindra mig från att fortfarande utgå från att detta krig var fel.
Det var emot folkrätten, och det fanns ett alternativ, och jag är förvånad över hur få ledamöter som erinrar sig att vi i maj 2002 här faktiskt beslutade om en alternativ möjlighet.
Många har ett mycket kort minne.
Men låt mig se in i framtiden: Man har lugnat världssamvetet, till vilket exempelvis också den polske påvens samvete och ord hör, genom att man sagt att efter kriget skall Förenta nationerna komma, och då är det dags för det internationella samfundet.
När vi tittar på förslaget i säkerhetsrådet så är texten en fars, och det var konsekvent att den brittiska ministern Claire Short avgick.
Låt mig blicka ännu längre in i framtiden, nämligen till fredsprocessen i Mellanöstern.
Även här har man sagt att Irakkriget gör det möjligt för oss att sätta i gång en fredsprocess.
Nåja, saken är ännu inte avgjord.
Men hur ser det ut nu?
Från palestinsk sida har man lyckligtvis, efter påtryckningar från Förenta staterna och framför allt från Europa, tagit ett viktigt steg och för första gången tillsatt en ny premiärminister, Abu Masen.
Vi skall stödja honom med all kraft så att han kan göra det han har lovat, och som han enligt min åsikt också verkligen vill göra, nämligen bekämpa våld och terrorism.
Men reaktionen från israeliskt håll, eller snarare från Sharons israeliska regerings håll, är inte särskilt positiv.
Om Sharon vägrar att ta emot Solana, då borde egentligen hela Europeiska unionen protestera mot det.
För lika lite som - lyckligtvis - Sharon talar för hela Israel, lika lite talar Abu Masen tyvärr för närvarande för hela Palestina.
Även Arafat är en palestinsk kraft som vi måste vinna för denna fredsprocess, och därför är också samtalet med honom riktigt och nödvändigt.
Jag hör dock ganska lite av dem som före kriget sade att vi efter kriget befinner oss vid fredsfronten, för att åstadkomma fred.
Här tänker jag exempelvis på den spanske premiärministern Aznar.
Jag hör mycket från Papandreou, lyckligtvis; han är verkligen mycket aktiv här.
Jag hör mycket från Solana, och jag skulle önska att alla här i kammaren och här i Europa nu åtminstone sätter i gång med att få fart på fredsprocessen i Israel och Palestina och genomföra färdplanen, hur bristfällig den än är.
För om vi inte ens kan få till stånd denna fredsprocess, då finns det inte längre några undanflykter, och man kan inte på minsta sätt rättfärdiga detta krig.
(Applåder)
