# ID: svediakorp-gov436125
# author: Stenzel (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande!
Först vill jag välkomna debatten om Irak.
Den är ett tecken på att européerna vill ta sitt ansvar för efterkrigs-Irak och rikta blicken mot framtiden.
Jag anser därför också att det är förnuftigt att vi har tagit avstånd från en resolution om efterkrigs-Irak, eftersom detta skulle snärja in oss i en diskussion om EU: s skuld och botgöring, våra motsägelsefulla åsikter om Förenta staterna samt den roll som man tillerkänner FN.
En sådan diskussion skulle inte gagna någon, allra minst irakierna.
Men jag vill redan påpeka att Förenta nationerna bör få en central roll, av den enkla anledningen att det krävs en folkrättslig legitimation för att förvalta ett främmande land.
Iraks chefsförvaltare bör därför ha ett FN-mandat.
För olja för mat-programmet bör man se till att pengarna kommer irakierna tillgodo.
De sanktioner, alla ekonomiska och finansiella sanktioner, som utlystes gentemot Irak 1990 bör omedelbart upphävas.
Efter att Saddam Husseins regim störtats finns det inte längre någon som helst anledning att upprätthålla dem.
Diskussionen om exakt vad som skall höra till FN: s centrala roll vid återuppbyggnaden av Irak anser jag är ganska artificiell.
I ett land där det fortfarande inte finns någon som helst civil ordning, där grundstrukturerna för en fungerande förvaltning först måste skapas, där regimen har efterlämnat ett förfärande arv av nöd och våld och där det brister i fråga om de mest grundläggande saker, är inskränkningen till s.k. humanitär hjälp och samordningen av den inte någon inskränkning, utan en viktig uppgift.
Här bör också Europeiska unionen delta i ökad utsträckning, och jag stöder också ECHO-programmet, som redan utnyttjas.
I varje fall bör man gradvis undvika intrycket att det uteslutande är Förenta staterna som handlar, medan EU: s 15 medlemsstater fortfarande rådgör, dvs.
Europeiska unionen bör, efter att dammet från Irakkriget har lagt sig, primärt ta på sig uppgiften att klara upp sitt förhållande till Förenta staterna.
Vi kommer här inom kort att ta emot den polske presidenten Kwasniewski, som företräder en stat som agerade vid Förenta staternas sida i Irak, och som trots detta här kommer att tillkännage sitt intresse av en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik.
Innan vi drar dessa länders inställning i tvivelsmål, även medlemsstaternas, bör vi försöka betrakta alla som i koalition med Förenta staterna deltog militärt som brobyggare till Washington.
På samma sätt som i fråga om kvartetten i Mellanöstern kan EU: s roll bara företrädas på ett trovärdigt sätt i partnerskap med och inte i motsatsställning till Förenta staterna.
