# ID: svediakorp-gov436117
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter det fruktansvärda attentatet i Riyad och den triumfatoriska återkomsten för ayatolla Akim i Irak måste man konstatera att såsom Irakfrågan behandlats av den amerikansk-brittiska koalitionen har perspektiven på ett underligt sätt grumlats.
Efter den 11 september inleddes ett oförsonligt krig mot den islamistiska terrorismen av en koalition som sammanföll med i stort sett hela det internationella samfundet.
Ett nära samarbete, bland annat mellan Förenta staterna och länderna i Europa, där ju attentatet den 11 september hade förberetts, började ge resultat genom avsevärda attacker mot al-Qaida-nätet.
Denna tydliga och i stort sett obestridliga strategiska linje ersatte Förenta staterna med ett mycket mer osäkert projekt genom att använda den gamla dominoteorin, som gällde i den kommunistiska världen under 1970-talet, och genom att tillämpa den på exporten av den demokratiska modellen i den arabisk-muslimska världen utifrån ett nytt Irak som demokratiserats av Amerika.
I stället för demokrati ser vi nu att det framför allt är uppmaningarna om att inrätta sharialagstiftning i Irak som blomstrar, till förfång för den anarki som följde på diktaturen.
Om ockupationen skulle förlängas och en allmänt osäker situation upprätthållas skulle vi ställas inför en dubbel risk.
En långvarig militär ockupation av ett land som hyser shias heliga platser skulle avsevärt bidra till att försörja den islamistiska terrorismen, och för att återupprätta ordningen lokalt skulle man definitivt behöva utnyttja nätverket av shiamuslimska moskéer.
Att förlänga den nuvarande situationen är därför särskilt farligt.
Den skulle kunna äventyra det nödvändiga återtagandet av en global och beslutsam strategi för att bekämpa den multinationella islamistiska terrorismen, vars tredubbla självmordsattentat i Riyad visar att den inte har förlorat något av sin aktualitet trots den militära aktionen i Irak.
För att samla det internationella samfundet kring den prioriterade kampen mot en typ av terrorism som hotar oss alla är inte det mest brådskande att besluta om vem som skall bestraffas och vem som skall få ersättning, utan att inte låta situationen i Irak ruttna och se till att den militära ockupationsregimen snarast möjligt ersätts med nya irakiska myndigheter som får sin legitimitet genom att erkännas av det internationella samfundet.
