# ID: svediakorp-gov436110
# author: Bonino (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Jag vet inte om det här är den tionde, femtonde eller tjugofemte debatten om Irak i detta parlament, denna institution.
Jag är rädd att denna debatt, liksom alla de andra, än en gång kommer att understryka hur irrelevanta våra institutioner är.
De var irrelevanta under skedet före den militära interventionen, och de riskerar att bli det också i uppbyggnads- eller återuppbyggnadsfasen.
Uppriktigt sagt vet jag inte om Europa någonsin kommer att bestämma sig för att sluta prata och börja handla, för att skapa en gemensam politik, för jag ser faktiskt inga förutsättningar för det.
Jag ser inga förutsättningar eftersom jag av rådets uttalanden inte har förstått vilken roll som Europa som sådant har för avsikt att spela.
Har ni hört någonting?
Inte jag.
Bortsett från några självklara förhoppningar har jag inte sett någonting annat, och det skall nog i sanningens namn sägas.
Det finns dock en viktig sak som kommissionsledamoten sade och som jag helt håller med om.
Det måste klargöras en gång för alla att det finns stora behov av humanitär hjälp i Irak, liksom det gjorde innan kriget, men att vi inte står inför en humanitär katastrof.
Låt oss åtminstone inse detta, för problemen är andra och mycket svårare än en humanitär kris.
En sådan kan kommissionen mycket väl hantera.
Ur denna synvinkel sett, om Europa någonsin kommer att finna ett sätt att uttala sig och skapa sig en politik, instämmer jag i vad Barón Crespo sade.
Det kan nämligen inte tolereras att man inte ser en enda kvinna vid alla diskussioner, konferenser och möten angående Irak - liksom när det gällde Afghanistan, Kosovo och Östtimor - inte ens någon som serverar kaffe eller arbetar som tolk.
Detta är inget muslimskt land; det handlar inte om en tradition.
Det är ett sekulariserat land, där kvinnorna på gott och ont -? Fru Mjältbrand? är ett exempel - spelade viktiga roller.
Jag vet inte om Europa någonsin kommer att säga någonting.
Om man efter de stora talen av en händelse skulle ha någonting att säga, skulle jag vilja att man hade detta i åtanke och att vi radikala ledamöter inte tvingas att lansera en global kampanj, som för Afghanistan, för att kanske uppnå två kvinnliga ministrar medan ingen annan bryr sig.
