# ID: svediakorp-gov436107
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 608
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns ingenting tråkigare för en politiker än att ha rätt men inte få rätt.
Vad som är ännu tråkigare är att inte ha rätt och att märka allt tydligare att man verkligen inte hade rätt.
För att uttrycka det mycket konkret: vi vet alla att den så kallade existensen av stora mängder massförstörelsevapen var den främsta officiella orsaken till att inleda det här kriget.
Alla kommer ihåg Tony Blairs och Colin Powells framställningar i Förenta nationerna, i vilka de kom med starka bevis för att dessa massförstörelsevapen fanns.
Nu visar det sig efter flera veckors sökande av hundratals amerikanska och brittiska soldater att dessa bevis inte existerar.
Skulle detta kanske kunna vara orsaken till att myndigheterna, läs amerikanerna och britterna, vägrar att ge Hans Blix och hans FN-inspektörer tillträde?
FN: s vapeninspektörer är de enda som kan bevisa att Irak inte har massförstörelsevapen, men de är också de enda som troligen kommer att bevisa att Bush och Blair inte hade rätt då de inledde det här kriget, eftersom det skulle finnas massförstörelsevapen.
Denna vägran är en del av ett mycket bredare mönster, nämligen det att hålla Förenta nationerna på avstånd.
Det är inte rätt, och det är inte heller smart.
Låt mig nämna två exempel där Förenta nationernas roll är av avgörande betydelse.
Inom UNEP, FN: s miljöprogram, har man, i mina ögon med rätta, yrkat på en undersökning inom en så snar framtid som möjligt av miljöeffekterna, följderna för miljön av användandet av exempelvis multipelbomber och utarmat uran.
Inrättandet av en tribunal, vilket är absolut nödvändigt för att bearbeta det brottsliga förflutna, är möjligt enbart med hjälp av Förenta nationerna.
Men låt oss också klargöra detta: inte heller Europeiska unionen kan fungera på annat sätt än för full maskin - vare sig det handlar om humanitärt bistånd eller om rekonstruktion - inom en referensram som legitimerats genom Förenta nationerna, och detta som likvärdig partner till USA och inte som underordnad.
Det jag är rädd för är att Europa utan FN: s mandat ändå på ett halvhjärtat sätt, och förmodligen till och med motvilligt, kommer att hjälpa till med återuppbyggnaden av Irak.
EU av pliktkänsla, vissa medlemsstater för att man inte vill hamna i en andra konflikt med Förenta staterna och för att man vill få sin bit av kakan.
Detta är inte den gemensamma utrikespolitik som min grupp har för ögonen.
Vägen till en gemensam utrikespolitik för Europeiska unionen går via New York, via Förenta nationerna.
Enbart med ett mandat från FN är EU i stånd att utnyttja sina möjligheter, och dessa är inte obetydliga, att bygga upp Irak och ge den irakiska befolkningen regeringen tillbaka.
Detta ligger också i Förenta staternas och Storbritanniens intresse.
Jag vill därför vädja till den brittiska, den spanska och också den polska regeringen och till kollegerna i dessa länders regeringspartier att bryta med den krigslogik som säger att vinnaren tar allt.
Vinnaren tar inte allt, det får de inte vilja och det kan de inte heller.
Se vad som i denna stund händer i Irak.
Det är ett kaos där den ena prokonsuln ersätts av den andra eftersom amerikanerna och engelsmännen inte vet vad de skall göra.
Irak har inte något behov av triumferande segrare som inte vet vad de skall göra.
Kriget vanns av några få; freden kan enbart vinnas av många.
