# ID: svediakorp-gov436104
# author: Barón Crespo (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 887
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag vill börja med att instämma - på den socialistiska gruppens vägnar - i fördömandet av de omfattande attentaten i Saudiarabien och Tjetjenien och ansluta mig till de kondoleanser som parlamentet bör översända till familjerna till alla offer i detta krig, särskilt den civila befolkningen.
Jag vill också betona att vi djupt beklagar att 14 journalister omkom under konflikten, att två har försvunnit och att Förenta staternas trupper besköt massmedier som al-Jazira och även hotell Palestina, där journalister uppehöll sig.
Efter att ha lyssnat till Poettering vill jag på min grupps vägnar säga att vi beklagar ännu mer än ni att ni inte har ansett det vara lämpligt att utarbeta en resolution, eftersom vi skulle ha kunnat enas om många punkter och eftersom det är viktigt att Europaparlamentet uttalar sig i den här frågan.
Man får intrycket av att vi står likgiltiga inför vad som sker och vi har ett delat ansvar med unionens övriga institutioner.
För det första, och när det gäller de saker som det är bråttom med, välkomnar jag de åtgärder som kommissionen vidtar för närvarande - kommissionsledamoten har varit i Bagdad.
Summan på 100 miljoner euro kommer att utbetalas, och jag ber er tänka på att inbegripa kvinnorna i fredsförhandlingarna och i stödet, eftersom de är en mycket viktig faktor för att nå fred i Irak.
Jag anser likaså att vi måste stödja återuppbyggandet av den grundläggande samhällsservicen.
Kommissionsledamoten betonade dock en punkt som jag anser vara viktig: vi får inte blanda ihop det humanitära biståndet med återuppbyggnaden, och det får framför allt inte finnas politiska villkor för det humanitära biståndet.
När det gäller den frågan har ni den socialistiska gruppens stöd.
När det gäller återuppbyggnadsprocessen och den debatt som för närvarande förs inom säkerhetsrådet, vill jag för det första betona att vi enligt den internationella rätten befinner oss i en situation de facto, där det finns en koalition som agerar som ockupationsmakt på ett ockuperat territorium.
Enligt Genève- och Haagkonventionerna har en koalition ett klart ansvar och dess befogenheter är begränsade, och detta måste tas med inom den ram som finns i dag.
Om vi inte gör det kommer allt att vara beroende av maktintrigerna i Washington.
Jag påminner er om att den första gruppen av ansvariga i Irak redan har blivit uttröttade.
Förvirringen blir allt större, och det är följaktligen viktigt att förstärka den roll som Förenta nationernas säkerhetsråd skall spela.
Här har vi européer ett ansvar.
Det är sant vi enligt artiklarna 11, 12 och 13 i fördraget har en skyldighet att samordna våra ståndpunkter.
Men det är underligt att vi kan samordna våra ståndpunkter i Europa och med övriga aktörer, inom Mellanösternkvartetten och till och med Arabförbundet, och samma princip inte tillämpas inom säkerhetsrådet.
Detta är något vi inte kan rättfärdiga inför den allmänna opinionen, och Europa har ett stort ansvar när det gäller den här frågan.
Det är följaktligen mycket viktigt att det avtal som nåddes i Aten den 16 april tillämpas nu, men inom ramen för den internationella legaliteten.
Varför?
För att det irakiska folket skall inrätta en egen regering, för att respektera den territoriella integriteten och dessutom ge det irakiska folket, som till slut har befriats från en despotisk tyrann, en möjlighet.
Vi ser hur spåren efter det politiska och religiösa förtrycket kommer fram och hur det irakiska folket nu har möjlighet att uttrycka sina åsikter.
Detta är en mycket viktig fråga.
Upphävandet av embargot - vilket tas upp i flera resolutioner från Förenta nationerna - måste genomföras under FN: s överinseende.
Inspektörerna måste också återvända, eftersom det är paradoxalt att de enda som hittills har funnit några spår av massförstörelsevapen har varit de grupper som arbetar under Blix och El-Baradei; det har inte varit Förenta staternas inspektörer, som agerar utanför lagen, och det är därför viktigt att också ta upp den aspekten.
Jag vill på min grupps vägnar upprepa att Iraks olja är det irakiska folkets egendom, och det är de som har rätt att utnyttja den.
Oljan - vi har sett det allt för ofta - är en förgiftad gåva, och det irakiska folkets utnyttjanderätt och tillgång till sina oljeresurser måste verkligen respekteras.
Herr talman!
Låt mig avslutningsvis nämna något om läget i Mellanöstern.
Vi kan inte säga att vi skulle ha agerat, eftersom det har gått 12 år, under vilka Saddam Husseins regim inte respekterade FN: s resolutioner, och vi har väntat i tre årtionden på att resolution 242 skall uppfyllas.
Färdplanen måste stödjas, Sharon kan inte lägga in sitt veto mot Solana, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, eftersom han har sammanträffat med president Arafat.
Parterna måste visa god vilja, och framför allt är det nödvändigt att desarmera den farligaste bomben som finns i Mellanöstern.
För att göra detta krävs det av oss européer att vi enas igen och att vi agerar gemensamt.
(Applåder)
