# ID: svediakorp-gov436100
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,392
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att lämna en redogörelse för mitt besök i Bagdad för en vecka sedan.
Jag reste dit med den övergripande målsättningen att markera vårt fortsatta humanitära bistånd och vår solidaritet med det irakiska folket.
Som en påminnelse kan jag säga att ECHO sedan 1992 och före den nuvarande konflikten har anslagit 157 miljoner euro i humanitärt bistånd, i huvudsak för hälsa och hygien.
Detta program var ett komplement till olja för mat-programmet och gjorde faktiskt ECHO till den största givaren av humanitärt bistånd i landet.
När konflikten hade brutit ut togs totalt 100 miljoner euro i anspråk för humanitära behov, av vilka ett belopp på 22,5 miljoner euro nu har avsatts och håller på att genomföras, i huvudsak för aktiviteter som gäller hälsa och vatten.
Jag ville få ett förstahandsintryck av den humanitära situationen i landet genom diskussioner med våra partner - FN, Röda Korset och icke-statliga organisationer, den USA-ledda Byrån för återuppbyggnad och humanitärt bistånd (ORHA) - och med medlemsstater, samt genom projektbesök.
I detta syfte träffade jag Kellenberger, ordförande för Internationella rödakorskommittén, ambassadör Ward, som leder ORHA: s pelare för humanitärt bistånd, Lopes da Silva, FN: s samordnare för humanitärt bistånd, ett stort antal icke-statliga organisationer och de medlemsstater som finns på plats i Bagdad.
Jag besökte pumpstationen för orenat vatten i Abu Nawas och det stora Al Yarmouk-sjukhuset.
Ett annat syfte var att utvärdera möjligheten att öppna ett ECHO-kontor i Bagdad.
Lokaler har valts ut, och efter de administrativa förfarandena bör kontoret kunna öppna i slutet av maj.
ECHO-personal har befunnit sig i Bagdad sedan en tid tillbaka.
Min bedömning av den humanitära situationen i Irak är att den inte kan betecknas som en humanitär katastrof.
Krigets direkta humanitära konsekvenser har lyckligtvis varit mindre än vad de flesta humanitära organisationer hade väntat sig.
Det har inte förekommit några massiva befolkningsrörelser, och antalet direkta offer till följd av konflikten har, lyckligtvis, även de varit långt färre än vad som hade förutsagts i några av de ursprungliga uppskattningarna.
De humanitära behoven är icke desto mindre mycket reella, och situationen fortsätter att vara mycket ömtålig, särskilt i stora stadscentrum - det finns mer än två eller tre städer av betydelse i det här avseendet - där det fortfarande till mycket stor del handlar om tillgången på säkert vatten och liknande problem.
En humanitär katastrof skulle mycket väl kunna uppstå om ockupationsmakterna inte lyckas tvinga fram lag och ordning och institutionerna inte återupplivas och på nytt får ta ansvar.
Säkerhet är fortfarande ett mycket reellt problem för människor som försöker ta sig till arbetet eller återvända för att arbeta i Irak.
Enligt Genèvekonventionerna åligger det ockupationsmakterna inte bara att återupprätta och upprätthålla lag och ordning på alla platser under deras kontroll, men även att se till att människor har full och säker tillgång till livsnödvändiga varor och tjänster och göra det möjligt för människor att återgå till sina arbeten.
Trots det är det en plikt för det internationella samfundet som sådant att hjälpa situationens offer, och kommissionen har, som jag nämnde, hittills godkänt insatser för humanitärt bistånd som uppgår till 22,5 miljoner euro.
De omfattar katastrofhjälp, leverans av det allra viktigaste i form av läkemedel och medicinsk utrustning, vattenförsörjning och ett snabbt återställande av grundläggande infrastrukturer för hälsa, vatten och hygien.
ECHO stöder även OCHA - FN: s samordnare -, och gör det möjligt för detta kontor att arbeta effektivt.
De återstående 77,5 miljoner euro av de 100 miljoner som redan tagits i anspråk kommer att göras till föremål för programplanering i takt med att fler behov utvärderas och identifieras.
ECHO: s nuvarande prioriteringar är att stödja ett snabbt återupprättande av sociala tjänster, i synnerhet hälsovård, inklusive återupptagande av vaccinationskampanjer, en effektiv samordning av humanitärt bistånd, medvetenhet om minor och minröjning.
Detta kontor har även för avsikt att stödja Världslivsmedelsprogrammet för att hjälpa till med att täcka luckorna i programmet för livsmedelsdistribution.
Jag hoppas att detta kommer att vara en utmaning av övergående karaktär.
Systemet var mycket välorganiserat under olja för mat-programmet: 44 000 lokala försäljningsställen som år efter år stod för 60 procent av befolkningens livsmedelsbehov.
Detta var en mycket omfattande insats där de irakiska myndigheterna själva ansvarade för de två södra delarna av landet medan FN ansvarade för den norra delen.
Vi måste se till att alltihop fungerar; att förlita sig på att allt det här kommer att lösas från den ena veckan till den andra genom något sorts marknadsekonomiskt mirakel är ett recept för kaos och katastrof.
Detta är något som samtliga de aktörer som är involverade i situationen förstår rätt så väl.
Det är emellertid en komplicerad operation.
När det gäller den politiska ramen i stort så är diskussionen i FN: s säkerhetsråd om förslaget till en resolution från säkerhetsrådet ett positivt steg mot att föra debatten om Iraks framtid tillbaka till Förenta nationerna.
Av många goda skäl gör vi en mycket tydlig åtskillnad mellan den omedelbara responsen på de humanitära behoven och hela diskussionen om återuppbyggnad.
De är mycket olika.
Allt som har med återuppbyggnad att göra leder direkt till de politiska diskussionerna om maktstrukturen och maktens organisering i det nya Irak.
När det gäller humanitärt bistånd kan och bör den omedelbara responsen hanteras som en mycket mera fokuserad verksamhet.
Detta förslag till säkerhetsrådets resolution har, som alla vet, lagts fram av Förenta staterna och Förenade kungariket för att klargöra hur ockupationsmakterna önskar att saker och ting organiseras.
Biståndsfonden för Irak [Iraqi Assistance Fund] är grundvalen för att hantera alla beslut och den ekonomiska förvaltningen av landet och dess resurser.
Beslut om denna biståndsfond för Irak och även beslut om licensiering inom oljeindustrin skall fattas av ockupationsmakterna, och den irakiska sidan och FN får på grundval av resolutionsförslaget en konsultativ roll i de besluten.
Resolutionsförslaget skulle även ge de som fattar dessa beslut immunitet, och de återstående pengarna - det outnyttjade saldot från olja -för mat-programmet - skulle också placeras i denna fond och administreras på samma sätt som resten av den.
Fonden förutsätts löpa i 12 månader, men skall sedan fortsätta oförändrad - med alla bestämmelserna oförändrade - om säkerhetsrådet, i vilket de två viktigaste ockupationsmakterna är permanenta medlemmar, inte fattar några nya beslut om detta.
Kommissionens engagemang i återuppbyggnadsfasen kommer naturligtvis att bero på resultatet av dessa diskussioner i säkerhetsrådet - det är självklart.
Vid det informella ministermötet på Rhodos uppmanade rådet kommissionen att sätta i gång med några konkreta steg för att börja identifiera möjligheter för EU: s engagemang i återuppbyggnaden av Irak.
Vi har därför ökat våra arbetskontakter med relevanta internationella organisationer (Världsbanken, Internationella valutafonden och FN) i syfte att gemensamt utveckla vår analys av situationen i Irak.
Kommissionen har samlat speciell sakkunskap beträffande olika aspekter av återuppbyggnad och återhämtning från andra krissituationer, som till exempel Kosovo, Östtimor, Afghanistan och Elfenbenskusten.
Men konkreta beslut måste dock under alla omständigheter fattas på grundval av en lämplig politisk ram och en grundlig bedömning av behoven i en process där både det internationella samfundet och irakierna själva är delaktiga.
Till sist en kommentar om den regionala dimensionen: unionen befinner sig i en mycket bra position för att kunna erbjuda en regional strategi för stabilisering, vilket kommer att vara oerhört viktigt när det gäller Irak.
Våra band med regionen är redan mycket viktiga.
Barcelonaprocessen, den omfattande dialogen, förhandlingarna om mänskliga rättigheter och de pågående politiska förhandlingarna och samarbetsförhandlingarna med Iran, de pågående förhandlingarna om ett frihandelsområde med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), ministermötena och våra mycket nära politiska band med Turkiet - allt detta utgör en solid grundval på vilken vi kan bygga en aktiv och konstruktiv EU-politik i kölvattnet av Irakkonflikten.
Vi måste fortlöpande utvärdera hur vi bäst skall förstärka vår politiska dialog och vår roll i regionen.
(Applåder)
