# ID: svediakorp-gov436081
# author: Ghilardotti (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Många har redan i sina inlägg kommenterat det faktum att rådet missat ett tillfälle att respektera och erkänna parlamentets fördragsenliga prerogativ och föreslå en rättslig grund som förutsätter parlamentets medbeslutande när det gäller reglerna för den europeiska stadgan för kooperativa föreningar.
Det är viktigt att påminna om att rådet redan 1991 angav denna rättsliga bas för de tre förslagen till förordning som det lade fram då, nämligen för europeiska kooperativa föreningar, europeiska föreningar och den europeiska försäkringskassan, liksom när det gäller det ursprungliga förslaget om ett europeiskt aktiebolag.
Mot bakgrund av dessa fakta blir rådets hållning än mer obegriplig.
Jag hoppas därför att rådet skall ompröva sin ståndpunkt efter omröstningen i kammaren i morgon.
När det gäller sakfrågan - vilket föredraganden redan förklarat - är målet i detta förslag till förordning om en stadga för kooperativa föreningar att harmonisera, att genomföra en tillnärmning av lagstiftningen, dvs. att avlägsna allt det som hindrar den inre marknadens funktion.
Förslaget reglerar inte frågor som avser skatter och konkurrens - även om de är viktiga och borde tacklas i framtiden - och frågor som avser upphovsmannarätten och konkurs, utan det reglerar föreningens struktur och hänvisar systematiskt till den nationella rätten i det land där den kooperativa föreningen har sitt säte.
Det är omöjligt att inte instämma i kravet på att nu skyndsamt komma fram till en lösning för att skapa en kooperativ förening.
Detta ärende har legat stilla i decennier och först i december 2000 kom rådet äntligen fram till en politisk överenskommelse i frågan, en överenskommelse som gällde förordningens innehåll och direktivet om arbetarnas deltagande, som knöts till skapandet av en europeisk kooperativ förening.
Under alla dessa år, eller snarare decennier - har kooperationen i Europa vuxit kraftigt.
Den har fått ekonomisk tyngd, den har visat att den även kan spela en grundläggande social roll, framför allt när det gäller sysselsättningen.
Flera gånger under årens lopp har Europaparlamentet uttalat sig i frågan i olika betänkanden, till exempel om betydelsen av den tredje sektorn inom ekonomin, om den grundläggande roll som den sektorn spelar när det gäller den sociala sammanhållningen, om dess förmåga att skapa sysselsättning, och även sysselsättning av god kvalitet, något som stöds av många forskningsresultat.
Hughes påminde oss om hur ett initiativ från Europaparlamentet haft framgång och lyckats visa kraften och förmågan hos den tredje sektorn och den kooperativa världen när det gäller att reagera på utmaningarna från sysselsättningen och den sociala sammanhållningen.
Genom de ändringsförslag som lagts fram, och som jag hoppas skall antas i morgon och upptas av kommissionen och rådet, förbättrar Europaparlamentet förslaget genom att tillföra förordningen de förändringar som är nödvändiga för att harmonisera stadgan med bestämmelserna i direktivet om de anställdas deltagande.
Rätten till information och samråd preciseras, så att de respekteras fullt ut i den fas som föregår lagstiftningsfasen, liksom i samband med alla eventuella strukturella förändringar.
Avslutningsvis, herr talman, vill även jag tacka de båda föredragandena, som har arbetat tillsammans och som parallellt har lyckats föra dessa båda viktiga ärenden framåt.
