# ID: svediakorp-gov436079
# author: Gillig (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar föredragande!
Dagens debatt om europeiska kooperativa föreningar polariseras i någon mån kring den rättsliga grund som har valts för att lägga fram detta betänkande på nytt.
Den rättsliga grunden har ifrågasatts i alla de parlamentariska utskottens arbeten, vilket främst framgår av ändringsförslag 1, som har lagts fram med särskild hänsyn till förordningens text.
Denna situation ställer än en gång ledamöterna inför ett omöjligt val: antingen att få fram ett erkännande av kammarens rättigheter i fråga om medbeslutande eller att åstadkomma en stadga som en sektor i den sociala ekonomin har väntat på i tre årtionden.
Genom att vägra ge Europaparlamentet medbeslutande i denna fråga upprepas den olyckliga tidigare aktiebolagsfrågan, och situationen riskerar att återupprepas när vi skall ta itu med stadgan för europeiska ömsesidiga bolag och föreningar.
Kommer rådet att förbigå parlamentets ståndpunkt länge till?
På denna första punkt har mina kolleger utvecklat många argument som rättfärdigar detta ifrågasättande, och dessa argument är starka.
Men intresset av att anta en text om en stadga för kooperativa föreningar är trots allt inte mindre.
Och trots att förslaget i viss mån är ett tillbakasteg i förhållande till texten från 1993 - samtidigt som ingen verklig debatt har ägt rum - är jag inte säker på att man bör ta risken att försena genomförandet av ett projekt som har drabbats av många motgångar.
Argumenten för att anta denna text utan dröjsmål är många.
Jag skall påminna om några av dem.
Förslaget har godtagits av företrädarna för den kooperativa sektorn i sin helhet, något som har framhållits.
Antalet berörda kooperativ i Europa är allt annat än försumbart.
Av 200 000 företag - jag går något högre i statistiken än ni, fru kommissionär - i den europeiska sektorn för kooperativ, som står för 3 miljoner arbetstillfällen, har 10 till 12 procent ett verksamhetsområde som går utanför den lokala sfären, och detta verksamhetsområde täcker alla sektorer i ekonomin.
Dessa kooperativ måste kunna utvidga sin verksamhet till europeisk nivå, och de skall kunna göra detta inom säkra rättsliga ramar som garanterar deras särdrag, både när det gäller människans och det sociala syftets företräde framför kapitalet och när det gäller bidraget till allmänintresset och den sociala sammanhållningen.
Slutligen - och detta argument är viktigast för mig - bör man låta denna ekonomiska sektor, som är uppbyggd på egna rättsliga grunder och som har visat vad den går för i fråga om lokal utveckling, få möjlighet att utvecklas, bland annat i de länder som nu genomgår en stundtals smärtsam ekonomisk övergång till marknadsekonomi.
Detta gäller till exempel unionens framtida medlemmar.
Att erkänna en mängd olika former av företagande och den sociala ekonomin är ett sätt att bemöta den i dag omtvistade liberala globaliseringen och en del i den europeiska sociala modellen, som vi vill försvara.
Jag tror, fru kommissionär, att detta är ett gemensamt intresse.
