# ID: svediakorp-gov436071
# author: Mayer, Hans-Peter (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Eftersom jag har ytterligare två minuter i anslutning till detta tillåter jag mig att sammanfatta mina inlägg dels om förordningen, dels om direktivet eftersom detsamma i allt väsentligt gäller för båda.
Samma sak har hänt i fråga om de europeiska kooperativa föreningarna som om de europeiska bolagen.
Ministerrådet har överrumplat oss med att stryka medbeslutandet.
Detta kan vi inte tolerera.
Majoriteten i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden menar att vi denna gång bör gå till domstol på grund av valet av rättslig grund för de båda rättsakterna.
Ursprungligen kom jag överens med föredraganden av förordningen att utskottet skulle begränsa sig till ändringsförslag som rör den rättsliga grunden.
Nu har det lagts fram en rad ändringsförslag för omröstning som rör både förordningen och direktivet.
Jag har förstått att kommissionen vill stödja ändringsförslagen rörande direktivet och avvisa dem som rör förordningen.
Jag är av samma åsikt.
Likväl, den rättsliga frågan är av stor vikt också för framtiden, för det är inte uteslutet att ministerrådet kommer att agera likadant även på andra områden som rör associationsrätten - nästa bolag står på tur.
I fråga om förordningen är vi införstådda med kommissionens uttalade åsikt att artikel 95 är korrekt rättslig grund.
Detta har vi också hört vid ett flertal tillfällen, men låt mig gå närmare in på detaljerna kring direktivet om arbetstagarinflytande.
Artikel 137.1 e utgör normen för arbetstagarnas rätt till information och samråd och föreskriver förfarandet enligt artikel 251, dvs. medbestämmande utan undantag.
Artikel 137.1 f utgör emellertid normen för arbetstagarnas medbestämmanderätt.
Här krävs enhällighet i rådet och innebär enbart samråd med parlamentet.
Rådet kan dock i detta fall enhälligt besluta om att tillämpa medbeslutandeförfarandet.
Båda målen, medbestämmande och samråd, är likvärdiga i direktivet.
Jag anser att frivilligheten reduceras till något bindande i ett läge med två likvärdiga och parallella rättsliga grunder och att rådets bedömning därmed begränsas.
I annat fall skulle kravet på enhällighet i rådet i fråga om den ena rättsliga grunden lyfta ut medbeslutandeförfarandet i den andra likvärdiga rättsliga grunden.
Denna inskränkning av Europaparlamentets rättigheter som en demokratiskt legitimerad lagstiftare är oacceptabel.
En process hotar inte de europeiska kooperativa föreningarna.
För det första är förordningens giltighet kopplat till genomförandefristen för direktivet.
Denna period bör egentligen ge tillräckligt utrymme för att reda ut saken inom EG-domstolen.
För det andra kan domstolen på begäran slå fast att förordningen och direktivet skall fortsätta att vara rättsligt verksamma.
Målet är alltså bara att komma åt valet av rättslig grund och inte innehållet i förordningen och direktivet.
