# ID: svediakorp-gov436062
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I samband med att Leila Zanas mål har tagits upp till ny prövning, något som har åstadkommits tack vare Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, har denna Sacharovpristagare vädjat till Europeiska unionen om att uppmuntra reformer genom att omedelbart inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet.
Hon har hävdat att detta skulle påskynda demokratiseringsprocessen i Turkiet.
Ja, när kommer den turkiska makten äntligen att ta denna väg, i stället för att fortsätta att trakassera demokratiska aktivister?
Ett exempel är att man gjorde en godtycklig husrannsakan av den turkiska människorättsorganisationens lokaler, en organisation som redan är van vid skrämsel och hot.
Det nya förbudet mot ADEP-partiet, vilket gäller sedan i mars i år, är också oacceptabelt, då detta parti vägrar att ha några som helst kopplingar till den väpnade kampen.
Författningsdomstolen i Ankara förlänger därmed den mycket långa lista över sanktioner mot dem som kräver ett erkännande av den kurdiska befolkningens rättigheter.
Den turkiska makten trasslar in sig i en logik som inte bara skadar förtryckets direkta offer, utan också hela det turkiska samhället och landets anseende utåt.
För precis ett år sedan, den 10 maj 2002, konstaterade en ad hoc-delegation från parlamentet att förbudet mot ADEP var ett allvarligt tillbakasteg för demokratin i Turkiet.
Så förhåller det sig tyvärr i dag.
Vilka slutsatser bör man dra?
Det gäller att inte falla i den fälla som gillrats av konservativa och andra extremister här i Europa, nämligen att de utan omsvep vill utesluta det turkiska folket från den kristna klubb som Europeiska unionen skulle vara.
Det vore brottsligt att brännmärka och isolera denna nation genom att stänga dörren till unionen för den.
Därför vill jag här upprepa min fulla solidaritet med dem i Turkiet som verkar för de mänskliga rättigheterna, ibland med fara för sina egna liv.
De demokratiska krafterna skall veta att vi står på deras sida för att den tidpunkt skall närma sig då det är en självklarhet att leva och uttrycka sig fritt i Turkiet.
Rådet och kommissionen bör därför arbeta mycket mer med den turkiska regeringen, så att den uppfyller Köpenhamnskriterierna med avseende på mänskliga rättigheter och rättsstaten.
Detta engagemang bör ta sig uttryck i ett ekonomiskt stöd till de organisationer som arbetar för demokrati.
Jag vill nu, några dagar innan man tar upp Leila Zanas och tre av hennes kollegers mål till ny prövning, framföra en önskan om att Europaparlamentet så snart som möjligt överlämnar hennes pris här i denna församling.
