# ID: svediakorp-gov436059
# author: Uca (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 774
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Återigen har man trampat på de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
I närvaro av en företrädare för den turkiska allmänna åklagarmyndigheten genomsökte myndigheterna människorättsorganisationen IHD: s kontor i Ankara och allt material beslagtogs.
Återigen drabbades den största människorättsorganisationen i Turkiet, och återigen användes terrorismen som täckmantel.
Nu frågar jag er, mina damer och herrar: Hur länge skall detta få fortsätta?
Är det så här Turkiets reformprocess ser ut?
Kan man på allvar tro att Turkiet strävar efter Köpenhamnskriterierna?
Gruppen Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster protesterar starkt mot de turkiska myndigheternas agerande.
Denna husrannsakan i IHD: s kontor är bara den senaste i raden av övergrepp mot människorättsorganisationen.
Låt oss dra oss till minnes: Sedan 1991 har mer än tio medlemmar i IHD mördats, 1998 sköts IHD: s ordförande Akin Birdal ned i sitt kontor.
Han liksom andra företrädare för Folkets demokratiska parti (HADEP) tilläts inte kandidera till de senaste parlamentsvalen.
Enligt uppgift från Amnesty International har mer än 400 rättegångar inletts mot IHD bara de senaste två åren.
Därtill kommer otaliga processer mot enskilda IHD-medlemmar.
Advokat Eren Keskin, vice ordförande för IHD, belades nyligen med ett ettårigt yrkesförbud.
Anklagelsen löd: upprepad separatistisk propaganda.
Mina damer och herrar!
Är detta Turkiets nya sätt att hantera de mänskliga rättigheterna?
Vi har alla följt Turkiet med stor sympati i inledningen av reformprocessen.
Hoppet om att den turkiska regeringen skulle välja en ny politik var stort, både i EU och bland folket i Turkiet, men ännu har förhoppningarna inte infriats.
Turkiet måste ändra sin politik på avgörande punkter, och då inte bara formellt, utan även i praktiken.
Först då blir det realistiskt med ett anslutningsperspektiv.
Det finns många problemområden.
Det framgår av de senaste månaderna.
Nämnas bör dels förbudet mot HADEP, dels ytterligare ett förbud mot ett parti som särskilt kämpar för minoriteternas krav i Turkiet.
Turkiet satsar fortfarande på att förbjuda partier för att tysta dem som är kritiska mot regeringens politik.
Nu hotas även DEHAP av förbud, dvs. den koalition som HADEP anslöt sig till i de senaste parlamentsvalen.
Jag fråga er, mina damer och herrar, är det så demokrati och åsiktsfrihet ser ut?
Sedan har vi processen mot före detta ledamoten Leyla Zana, vars parti DEP också förbjöds.
Det är positivt att nya förhandlingar äntligen har inletts.
Men hur går dessa till?
Hittills tycks det vara en repris på processen från 1994 som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna klassade som orättvis.
Visserligen finns det inte längre en militärdomare, men militärens närvaro är massiv i rättssalen.
Efter två förhandlingsdagar är ett frigivande heller inte inom synhåll.
Låt oss friska upp minnet: Leyla Zanas brott, som gav henne en dom på drygt 15 års fängelse, var en på hennes kurdiska modersmål uttalad mening i det turkiska parlamentet.
Sedan har vi myndigheternas fortsatta godtycke gentemot kurderna: även efter de formella lagändringarna är de långt ifrån att behandlas jämlikt.
Trakasserier och anklagelser om separatism som drar alla över en kam hör fortfarande till vanligheterna.
Även användningen av det kurdiska språket är fortfarande klart inskränkt.
Fortfarande syns det inget av ansträngningar från Turkiets sida för att få i gång en äkta demokratiseringsprocess och mobilisera alla samhällskrafter för att finna lösningar på de många problemen.
Sedan har vi läget på polisstationer och i fängelser: den som häktas i Turkiet kan fortfarande med stor sannolikhet räkna med att bli misshandlad, särskilt när det handlar om personer som tillhör en minoritet.
Grundläggande rättigheter, såsom rätten till kontakt med familjemedlemmar och advokater medges oftast inte eller bara i begränsad utsträckning.
Det mest kända exemplet på detta är Abdullah Öcalan, som sedan månader tillbaka i stort sett inte har några kontakter med omvärlden.
Listan kan göras lång.
Tänk bara på Cypern.
Mina damer och herrar!
Allt detta gör att man kan konstatera att Turkiets väg mot Europa dessvärre fortfarande är lång.
Det är en illusion att utgå från att Turkiet kan hoppas på anslutningsförhandlingar med Europeiska unionen utan att förändra sin politik på djupet.
Anslutningsperspektivet blir verklighet för Turkiet först när landet har bevisat att man tar Köpenhamnskriterierna på allvar.
Det är upp till Turkiet att genom sin politik bevisa hur allvarligt man ser på EU-inträdet.
