# ID: svediakorp-gov436056
# author: Zacharakis (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Återigen uppmanas Europaparlamentet att behandla det otvivelaktigt mest problematiska landet av alla de länder som på något sätt är förbundet med Europeiska unionen.
I Turkiets fall gäller det ett ansökarland.
Denna gång gäller det, även enligt turkiska mått och steg, ett uppenbart fall av samvetslöst ignorerande av rättsstatens och den demokratiska regeringens grundläggande normer.
Detta sker under överinseende av åklagare / domare som med nöje har bekräftat denna statliga turkiska praxis; en verklighet där Turkiet systematiskt strider mot landets mest grundläggande skyldigheter som man förmodas ha förbundit sig till för att rättfärdiga och stödja landets begäran om anslutning till Europeiska unionen.
Den räd som polisens antiterroristgrupp genomförde mot den turkiska människorättsorganisationens huvudkontor i Ankara tillför ännu en mörk fläck till den tragiskt långa listan över brott mot folkets politiska och religiösa rättigheter, minoriteters rättigheter och mänskliga fri- och rättigheter i Turkiet.
Detta står uttryckligen i strid med de generösa löften och garantier som varje turkisk regering utlovat om ett förment antagande och en tillämpning av erforderliga institutionella och andra åtgärder i enlighet med Köpenhamnskriterierna.
Dessa tillkännagivanden hade fått många att ivrigt och med förstärkt optimism berömma det turkiska systemet som uppfattades som vidsynt och öppet, men nu har man uppenbarligen med relativ besvikelse kunnat bekräfta att de fått det exakt motsatta resultatet, något som i verkligheten endast uppmuntrat dem i Turkiet som motsätter sig att landet anpassar sig till erkända etiska värderingar i enlighet med utrikes allmänna ordning och internationellt beteende.
Därför är det avgörande att Europeiska unionen, och i synnerhet Europaparlamentet som vald representant för dess folk, skarpt och villkorslöst fördömer dessa nya oacceptabla omständigheter, men också den allmänt kyliga, negativa turkiska hållningen inom området för mänskliga rättigheter och internationell rätt.
Man bör göra det fullständigt klart för den turkiska regeringen att man under dessa förhållanden utesluter varje tanke på att Turkiet skulle tillåtas ta plats i den europeiska gemenskapen, vilket med rätta även betonas i kollegan Oostlanders utmärkta betänkande.
