# ID: svediakorp-gov435969
# author: Stefanis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,189
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill tacka ledamöterna för de mycket intressanta frågor som de har ställt och som jag skall försöka att besvara.
Jag kan inte ge detaljerade svar på alla frågor eftersom tiden, av vad jag förstår, är begränsad men jag skall göra mitt bästa.
För det första, när det gäller var vi befinner oss i frågan om den atypiska pneumonin sars.
Såsom har sagts och som även har konstaterats av kommissionen och av Brundtland, som hade en världsomspännande syn i denna fråga, så har man å ena sidan identifierat denna sjukdom - vilket sannerligen skett rekordsnabbt i jämförelse med tidigare - virusets molekylära identifiering är fastställd.
Å andra sidan har man inte nått någon egentlig framgång på sjukdomens eget historiska område, dvs. hur viruset smittar, och i denna stund finns det inte några uppenbara utsikter att finna ett effektivt vaccin i förebyggande syfte.
Man har inte heller framställt något antibiotiskt läkemedel för att bekämpa denna sjukdom.
Sålunda är behandlingen endast understödjande och något som under alla omständigheter är nödvändigt, åtminstone för de insjuknade personerna, är att de isoleras så att inte viruset sprids och vi får sjukdomssmittor.
Detta är absolut nödvändigt i alla länder, och det finns en rekommendation att länder som ännu inte förfogar över tryckkammare med negativt tryck skall inrätta sådana.
Det är en mycket grundläggande åtgärd för att begränsa att viruset smittar och att förhindra sjukhussmittor.
Ett förtydligande angående fallen i Nederländerna och i Grekland.
I Grekland finns sedan i går ett misstänkt symptom - det rör sig ännu inte om ett fall - som håller på att undersökas.
Men faktum är att det i alla händelser förekommer sjukdomsfall även i Europa.
Såsom sagts har det lyckligtvis hittills inte förekommit något fall som har lett till döden.
Jag gläds särskilt åt att det finns ett bredd samförstånd vad gäller nödvändigheten att folkhälsan ges högsta prioritet inom Europeiska unionens stadga och allmänt inom all verksamhet i EU.
Jag lyssnade till Panella som talade om det motsägelsefulla - och i sanning är det en motsägelse - i att det finns skyddsåtgärder mot zoonoser men att det inte finns skyddsåtgärder för den mänskliga hälsan.
Det är något som absolut måste ske under konventet, men eventuellt skulle man redan nu kunna vidta gemensamma åtgärder i detta syfte.
En sådan möjlighet finns och vi som ordförandeland samtycker till, och inte bara samtycker till utan vi stöder, kommissionens försök att påskynda inrättandet av ett centrum för övervakning och kontroll av sjukdomar i allmänhet och inte bara smittsamma sjukdomar.
Det finns sjukdomar som är lika viktiga och skadliga som de smittsamma sjukdomarna.
Detta centrum skulle vara något liknande Center of Disease Control i Förenta staterna.
Jag skulle vilja nämna något om vad man kan ha förväntat sig av detta extra rådsmöte och vad det slutligen resulterade i.
För det första anser jag att det var mycket positivt att detta rådsmöte hölls, och till följd av sjukdomen sars var ministrarnas uppmärksamhet, och även EU: s gemensamma ståndpunkt, fokuserad på folkhälsan.
För det andra, eftersom man i alla händelser var tvungen att lägga fram en text som sammanfattade vad som gemensamt hade antagits var det högst naturligt att man inte omfattade den text med de ståndpunkter som var oförenliga.
Texten utgjordes till största delen av en kompromiss.
Det förekom emellertid rekommendationer om nödvändiga åtgärder, t.ex. i fråga om flygresor.
Man betonade, vilket även Världshälsoorganisationen gör, kontrollen vid avresa, vid gränsövergångar.
Det innebär emellertid inte att det inte borde förekomma kontroller.
Kommissionen och rådet rekommenderade att det bör finnas viss kontroll, åtminstone administrativ kontroll - inte hälsokontroll eller läkarundersökning, vilket den italienska ministern Sirchia insisterade på.
Hur många kontroller vi än genomför vid gränsövergångarna är det fullständigt naturligt att vi endast får en begränsad verkan när vi har att göra med ett virus som har en inkubationstid av tio dagar, eftersom de människor som reser in i landet ännu är friska.
Nästan alla sjukdomsfall som förekommer i andra länder än de huvudsakliga, dvs.
Kina, Hongkong och Singapore, handlar om individer som rest in i ett annat land i friskt tillstånd och som senare insjuknat.
Följaktligen kommer varje kontroll vid inresa i ett land att väsentligen begränsa, men inte utplåna, risken att viruset skall komma in i landet.
Många frågor har tagits upp.
Men alla dessa har pekat i riktning mot nödvändigheten av att vi får en gemensam europeisk politik, både i denna fråga och när det gäller hälsofrågor i allmänhet.
Ordförandeskapet anser att alla medlemsstater, på grundval av ett lands särskilda förhållanden och hur man uppfattar och värderar de risker som kommer utifrån, har möjlighet att vidta motsvarande åtgärder.
Det finns emellertid vissa åtgärder som borde vara gemensamma för alla länder i Europeiska unionen, och det finns framför allt ett behov av samordning, åtminstone när det gäller information.
Jag anser att ett gemensamt centrum med mandat att sprida information, såsom nu har skett med nätverket med uppdrag att registrera alla eventuella och presumtiva fall, skulle utgöra ett betydande steg eftersom det kan möjliggöra att vi får en epidemiologisk bild som kan hjälpa oss att vidta vissa åtgärder för att bemöta denna situation.
När det gäller forskning samtycker ordförandeskapet till att man på europeisk nivå skall stödja forskningsverksamheten så mycket som möjligt.
Det borde finnas en gemensam fond, förutom den som redan finns inom GD XII, som är särskilt avsedd för sådana beredskapsåtgärder.
Vi bör emellertid inte glömma bort att forskning huvudsakligen sker inom universiteten och vid de stora internationella läkemedelsföretagen.
Å andra sidan råder inga tvivel om att det även borde finnas en EU-centrerad forskningsverksamhet.
Ännu en fråga har uppkommit som handlar om att hjälpa de virusdrabbade områdena att vidta åtgärder.
Liese sade att vi inte bör ignorera det faktum att om det hade förekommit en pålitlig redogörelse om fallen i Kina så kanske vi inte skulle ha nått denna punkt.
Något som vi alla hädanefter bör ta lärdom av är att det inte förekommer några gränser när det gäller smittspridning och att vad som än händer i världen bör rapporteras.
Det måste finnas ett underrättelsecentrum, och ett sådant är förvisso Världshälsoorganisationen, men det bör även finnas motsvarande centrum på regional nivå, som t.ex.
EU: s nätverk för övervakning, vilket bör nämnas.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att rådets extra möte den 6 maj var en mycket positiv inledning.
Den 2 juni hålls ministerrådets reguljära möte.
Till dess kommer fler fakta att ha insamlats, och man kommer att ta hänsyn till alla de kommentarer som gjorts av ledamöterna i Europaparlamentet.
Jag tror också att Europeiska unionens medlemsstater kommer att vara beredda på att mer samordnade och konkreta åtgärder vidtas på europeisk nivå.
