# ID: svediakorp-gov435959
# author: Mussa (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr minister, ärade kommissionsledamöter, ärade kolleger!
Den 7 april diskuterade vi frågan hur vi kunde minska risken för en spridning av sars, något som oroade praktiskt taget samtliga medlemsstater, och inte bara dem.
Låt mig understryka att praktiskt taget samtliga de förslag som lagts fram av UEN-gruppen i kommissionens särskilda kommitté har antagits av vissa medlemsstater, bland annat Italien.
I det inlägg som citeras påpekade jag att viruset även kunde överföras via varor och djur som kommer från smittade länder och som, vid den tidpunkten, ännu inte bedömdes som smittkällor.
Efter den svåra och omdebatterade period när optimismen och pessimismen när det gällde möjligheten och nödvändigheten av att bromsa spridningen av viruset konfronterades, har de europeiska ländernas uppmärksamhet skärpts, liksom de förebyggande insatserna.
Nu har det emellertid blivit dags att oroa sig över en annan aspekt: det problem som gradvis växer fram i många av medlemsstaterna är det sociosanitära problemet, det som gäller tillgången på personal, utrustning och strukturer för att vårda de patienter som drabbas av sars.
Det är dags att fråga sig om samtliga medlemsstater har de resurser som krävs och lämpliga centra för behandling av smittsamma infektioner som sars.
Om det inte skulle vara så, skulle alla de insatser som görs för att hindra viruset från att komma in i Europa vara verkningslösa.
I dag är de prioriterade frågor som vi måste ta itu med följande: bristen på, för att inte säga den totala frånvaron av, isoleringsrum med undertryck i de viktigaste sjukhusen i Europeiska unionens medlemsstater, något som behövs för att undvika att smittan sprids i sjukhuset; omöjligheten att hålla en misstänkt patient i karantän som vägrar att låta sig isoleras, eftersom det inte finns någon lag om tvångsvård, om det inte gäller mentala sjukdomar.
Det skulle dessutom vara dags att börja tänka på utbildning, på att upprätta nationella grupper av sjukvårdare som är specialiserade på behandling av sjukdomar som sars, som inte kan behandlas med specifika metoder utan bara med stödjande behandlingar och som kräver ingripande från många olika specialister - lungspecialister, virologer, narkosläkare, specialister inom intensivvård och internmedicin, dietologer - och sjukvårdare som kan hantera och hjälpa patienter som drabbats av sars.
Jag vill be er betrakta denna virusepidemi som ett bevis för Europa när det gäller risken att drabbas av sjukdomar som vi i dag inte känner till eller som vi besegrat, men som globaliseringen skulle kunna föra till Europa, något som jag förklarade i mitt inlägg den 14 november 2001.
Europaparlamentet och i det specifika fallet kommissionen - som jag vänder mig till - bör dra lärdom av denna erfarenhet genom att prioritera folkhälsovården.
