# ID: svediakorp-gov435911
# author: Corbett (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,084
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag välkomnar varmt kommissionens förslag som, om det antas med vissa justeringar, skulle medföra en avsevärd förbättring av det nuvarande systemet och skulle kunna ligga till grund för att en gång för alla lösa problemet med det s.k. kommittéförfarandesystemet som har pågått under flera år.
Alla system, oavsett om de återfinns i de nationella parlamenten eller i Europaparlamentet, innehåller metoder för att delegera befogenheter till den verkställande myndigheten: genomförandebefogenheter, sekundärlagstiftning, eller vad man nu väljer att kalla dem.
Jag tänker inte ge mig in i en teologisk diskussion om hur sådana befogenheter skall definieras.
Hur som helst är det normal praxis.
Det som inte är normalt är vårt arbetssätt inom Europeiska unionen där vi vid sidan om kommissionen inrättar kommittéer bestående av tjänstemän vilka i vissa fall har befogenhet att blockera kommissionens beslut.
Det har inrättats så många kommittéer att man uppfann namnet kommittéförfarande för att beskriva ett system som var så svårt att förstå och så svårt att ges sig i kast med.
Systemet genomgick en avsevärd förbättring 1999 då det reviderade systemet antogs av rådet: förbättrad öppenhet och insyn, ökade garantier för att parlamentet får tillgång till alla förslag och dokument.
Detta var mycket positivt, men två grundläggande problem återstår.
För det första granskas kommissionens befogenheter endast av kommittéer bestående av tjänstemän, vilka ensamma har makt att blockera kommissionens beslut och återkalla beslutet till den lagstiftande myndigheten.
För det andra återförs ett beslut i ett sådant läge endast till en del av den lagstiftande myndigheten, nämligen rådet, även om det gäller en rättsakt som inom medbeslutandeförfarandet har antagits gemensamt av parlamentet och rådet.
Det är detta vi anser vara oacceptabelt.
Vi vill att parlamentet och rådet skall ha samma möjligheter att återkalla beslut - genom omröstning med absolut majoritet i parlamentet och med kvalificerad majoritet i rådet, såsom situationen egentligen ser ut för närvarande när ett ärende skickas tillbaka till rådet.
Vi borde ha rätt att återkalla en genomförandeåtgärd.
Om ett ärende återkallas borde rätten till insyn vara densamma för både parlamentet och rådet.
Kommissionens förslag leder nästan fram till detta resultat.
Resultatet ligger mycket nära vårt mål.
Smolket i glädjebägaren är ordet? eventuella? som återfinns i kommissionens utkast.
Om vi motsätter oss ett förslag kan kommissionen komma att ändra förslaget för att ta hänsyn till våra invändningar eller hänskjuta det till lagstiftningsförfarandet.
Jag och utskottet anser att ordet? eventuella? bör strykas eftersom vi först då kommer att skapa verkliga förutsättningar för att finna en definitiv lösning på denna fråga.
Varför insisterar kommissionen på att ordet? eventuella? skall finnas med i texten?
Man säger att den nuvarande rättsliga grunden i fördragen inte ger något utrymme att gå längre än så.
Jag tillåter mig att ha en annan uppfattning.
Med tanke på att lagstiftningen i första rummet ändå antas av parlamentet och rådet inom ramen för medbeslutandeförfarandet, är det parlamentets och rådets uppgift att inrätta det system, de vikter och motvikter som de själva vill.
Om man anför argumentet att sådana vikter och motvikter måste rätta sig efter artikel 202, låt oss då ta en titt på den artikeln.
Artikel lyder:? Rådet får uppställa närmare villkor för utövandet av denna befogenhet?.? Närmare villkor? är den formulering som hela kommittéförfarandesystemet bygger på.
Om ett sådant komplext system kan inrättas på grundval av denna klausul i fördraget, finns det absolut ingenting som hindrar att rådet inrättar ett annat system - det system som vi förespråkar - som ger rådet och parlamentet samma rättigheter att återkalla och granska förslag.
Artikel 202 är med andra ord mycket mer flexibel än kommissionens rättstjänst tycks tro.
Jag uppmanar därför kommissionen att godta vårt ändringsförslag beträffande ordet? eventuella?.
Om kommissionen inte godtar detta ändringsförslag före slutomröstningen tillkännager jag härmed att jag som föredragande kommer att yrka på att ärendet återförvisas till utskottet för vidare förhandlingar med kommissionen.
Vi har även försökt att ändra kommissionens förslag för att göra det något mer flexibelt.
Jag hoppas att kommissionen välkomnar detta.
Vi föreslår att kommissionen skall ges rätten att utan vidare dra tillbaka en genomförandeåtgärd om parlamentet eller rådet motsätter sig åtgärden.
Detta är sunt förnuft.
Vissa genomförandeåtgärder är godtyckliga och inte obligatoriska.
Om vi menar att det vid en viss tidpunkt inte är nödvändigt att kommissionen antar en genomförandeåtgärd eller om vi motsätter oss dess framställningssätt, borde kommissionen har möjlighet att dra tillbaka sin åtgärd.
En sådan möjlighet föreskrivs redan genom vår arbetsordning.
Jag har förstått att PPE-DE-gruppen motsätter sig ändringsförslaget.
Jag ser fram emot att få höra deras argument för detta, men det överensstämmer med det som parlamentet antog i Bourlanges betänkande för bara några månader sedan.
På samma sätt föreslår vi att kommissionen skall erhålla rätten att tillfälligt stå fast vid en genomförandeåtgärd som parlamentet har motsatt sig medan ett ordinarie lagstiftningsförfarande pågår för att granska, ändra eller återkalla genomförandeåtgärden.
Även detta är ett element för att öka flexibiliteten som jag utgår från att kommissionen välkomnar.
Slutligen föreslår vi att man skall behålla de särskilda förfaranden som man enades om inom ramen för de s.k.
Lamfalussyförfarandena.
Jag är glad över att kunna säga att övriga utskott, som t.ex. utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, som besitter stor erfarenhet av kommittéförfaranden, och utskottet för ekonomi och valutafrågor, som har börjat arbeta med Lamfalussyförfarandena, helt och fullt stöder den hållning som utskottet för konstitutionella frågor har i denna fråga.
Om vi lyckas finna en lösning på denna fråga nu, kommer vi att ha undanröjt ett problem som har trasslat till och fördröjt ett otal lagstiftningsförfaranden, och vi kommer dessutom att ha avlägsnat ett av de hinder som finns för att parlamentet skall gå med på att delegera långt fler genomförandebefogenheter till kommissionen än vad som är aktuellt enligt dessa förfaranden.
Om vi får rätt att återkalla förslag på det sätt som är planerat, kommer vi att kunna delegera mycket mer än vi kan i nuläget, med vetskap om att vi har möjlighet att granska och återkalla förslaget om så skulle bli nödvändigt.
Detta är något som alla borde välkomna.
