# ID: svediakorp-gov435908
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 313
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kommissionär!
Betänkandet som nu behandlas är ett viktigt bidrag till strävandena att förenkla och förbättra gemenskapslagstiftningen inom miljöområdet.
Ett speciellt tack till föredraganden, kollegan Sacconi, för detta.
Responsen beträffande miljökonventionerna har hittills varit den att en betydande del av aktörerna inom miljösektorn och det civila samhället har förhållit sig skeptiska till frivilligt avtalande, till och med då avtalandet i sig har varit frivilligt med själva avtalet bindande.
Å andra sidan har industrin velat öka antalet frivilliga avtal för att uppnå flexibilitet och på så sätt förhoppningsvis även positiva resultat för miljön.
Såvitt jag kan se blir den här klyftan nu väl överbryggad.
I betänkandet utgår man från att frivilliga avtal kan tillämpas när effekterna kan värderas på ett enhetligt sätt och samhällets mervärde är mätbart enligt hållbarhetskriterierna.
Dessutom måste man kunna definiera målen och klara tidsfrister för att uppnå dem.
Därtill måste man kräva att avtalet är representativt.
I praktiken innebär detta krav att dåligt organiserade branscher eller sektorer som på annat sätt tillåter fripassagerare inte lämpar sig för frivilliga avtal.
I de frivilliga avtalen måste man precis som vid lagstiftningsåtgärder ta hänsyn till allmänhetens deltagande och garantera avtalets öppenhet.
Dessutom måste man garantera avtalets förpliktande karaktär, bedömning av resultaten samt eventuella följder.
Med ovannämnda förutsättningar finns det ingen risk med att använda frivilliga avtal.
De ovannämnda villkoren garanterar att avtalet leder till ett bättre resultat för miljön och samhället än lagstiftningsinstrument.
Därvid måste man också konstatera att kollega Oomen-Ruijtens ändringsförslag måste understödjas.
Avtalsförfarandet skapar ofta hos avtalsparterna ett genuint engagemang i målsättningen.
Ofta är det viktigare än själva texten i avtalet eller lagen.
På så sätt använder aktörerna inte sina resurser till att leta efter kryphål utan kan ta reda på sätt att effektivt realisera målsättningen.
