# ID: svediakorp-gov435902
# author: Sacconi (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 655
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionens meddelande om miljöavtal är ett led i processen att förenkla och förbättra lagstiftningen, något som vi alla stöder.
Det är i själva verket nödvändigt att gemenskapens lagstiftning bättre anpassas till de befintliga problemen, utmaningen från utvidgningen, den lokala verkligheten och teknikens ständiga utveckling.
Slutmålet är att bevara rättssäkerheten inom unionen, samtidigt som de ekonomiska och sociala aktörerna stimuleras till att bli mer dynamiska.
Mot denna bakgrund bör man betrakta frågan om miljöavtal.
Jag instämmer i kommissionens strategi, som skiljer mellan två olika typer av avtal.
Jag inser till fullo användbarheten för dessa instrument som komplement till regleringar, under förutsättning att man gör de ändringar som jag har föreslagit.
Men miljöavtalen bör enbart tillgripas i syfte att genomdriva förbättringar på miljöområdet som motsvarar eller överträffar det som kan uppnås genom traditionell lagstiftning.
I fördraget nämns ingenting om just miljöavtal.
Dessa instrument måste därför utnyttjas under hänsynstagande till och i enlighet med samtliga bestämmelser i fördraget och de internationella åtaganden som gemenskapen gjort.
Ryggraden i gemenskapens politik på miljöområdet är och förblir lagstiftningen, som endast i vissa mycket speciella fall kan integreras med frivilliga avtal.
I arbetet med det yttrande som vi står i begrepp att rösta om och mot bakgrund av den diskussion som förevarit i frågan och de ståndpunkter som Europaparlamentet antagit, ansåg jag det vara lämpligt att införa vissa förtydliganden och garantier.
Syftet har varit att se till att de instrument som anges i meddelandet blir acceptabla och praktiskt tillämpbara.
Jag hänvisar särskilt till de tvingande villkor som måste garanteras preliminärt och som jag vill sammanfatta helt kort.
För det första har jag försökt förtydliga begreppet frivilligt avtal, eftersom det är ett instrument som skall integreras i gemenskapslagstiftningen.
För det andra har jag krävt att man i inledningen definierar de sektorer som skulle kunna bli föremål för frivilliga avtal, genom såväl gemensamma regler som frivilliga regler.
De instrumenten borde i själva verket tillgripas på grundval av en gemensam referensram som redan i den preventiva fasen visar avsikten att tillgripa frivilliga avtal inom den sektor det gäller.
Denna avsikt borde återges i kommissionens årliga planeringsdokument, i ett utförligare dokument som till exempel en vitbok eller ett tematiskt strategidokument.
För det tredje har jag föreslagit en fördjupning av de bedömningskriterier som krävs för en korrekt användning av miljöavtal.
För att kunna garantera de frivilliga instrumentens öppenhet och effektivitet blir det nödvändigt att definiera tillämpningsvillkoren och att kontrollera att de uppfylls.
Som jag redan framhållit måste avtalens mål, som definieras i en ramlagstiftning, under alla omständigheter förverkligas som skyldigheter för parterna.
Underlåtenhet att respektera eller oförmåga att uppnå de mål som fastställts bör utlösa juridiska mekanismer som kompletterar eller ersätter avtalen.
Till syvende och sist handlar det här om skillnaden mellan gemensamma regler och självreglering: i det förra fallet skall instrumenten införas i en bindande rättslig ram som ger rådet och Europaparlamentet rätten att delta och att bestämma mål, som garanterar tillgång och deltagande från allmänhetens sida och som medför effektiva övervaknings- och sanktionsmöjligheter.
I det senare fallet kan kommissionens roll vara att stimulera och uppmuntra genom rekommendationer, eller att godkänna genom ett utbyte av skrivelser med de berörda sektorernas företrädare.
Oberoende av valet av instrument bevaras Europaparlamentets kontrollfunktion intakt vad gäller de resultat som uppnåtts, liksom möjligheten att när som helst tillgripa riktade lagstiftningsinstrument.
På denna grund, som utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har förbättrat och godkänt, ger vi kommissionen grönt ljus att inom de sektorer som kommissionen angett, och framför allt när det gäller PVC, börja experimentera med denna blandning av lagstiftning och frivilliga åtaganden.
Vi har berikat och sorterat verktygslådan.
Låt oss nu börja använda verktygen på bästa tänkbara sätt!
