# ID: svediakorp-gov435882
# author: Inglewood (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Så länge människan har funnits här på jorden har hon förorenat.
Ju fler människor det finns och ju mer sofistikerade de blir, desto värre riskerar föroreningarna att bli.
Vissa typer av skador är oundvikliga på grund av den mänskliga naturen och den fallna värld vi lever i.
Givetvis är förebyggande arbete den främsta prioriteringen och föroreningarna skall under alla omständigheter begränsas till ett minimum.
Men när föroreningar uppstår bör de ansvariga se till att reparera skadan.
Vi måste emellertid vara medvetna om att mycket av det som utgör ett hot mot vår miljö kanske inte bara hjälper mänskligheten på andra sätt utan faktiskt kan hjälpa miljön.
Denna lagstiftning faller inom ramen för civilrätten och inte straffrätten.
Det handlar inte om att straffa lagbrytare utan om att fördela och bestämma ansvaret för miljöskador.
Bestraffningar bör utmätas genom straffrättsliga påföljder och inte genom civilrättsligt ansvar.
Det finns andra som betraktar detta som en sammandrabbning i någon form av manikeisk kamp mellan den offentliga sektorn, som är god, och den privata sektorn, som är ond.
Ett sådant klasskrig från 1900-talet hör inte hemma i dagens värld.
De båda sektorerna kompletterar varandra.
De är beroende av varandra och ansvaret för föroreningarnas konsekvenser bör delas och fördelas mellan dessa sektorer.
Den privata sektorn varken kan eller bör undandra sig ansvaret för de konsekvenser som dess handlingar ger upphov till och den offentliga sektorn, och naturligtvis även samhället och allmänheten, kan inte två sina händer och privatisera det ansvar man ådrar sig när man reglerar den privata sektorn samtidigt som man vinner fördel av den verksamhet som bedrivs inom denna sektor.
Eftersom föroreningen är ett praktiskt problem måste även de avhjälpande åtgärderna vara praktiska.
Fantasilösningar är lika skadliga som föroreningar.
Av dessa skäl stöder de brittiska konservativa ledamöterna de ändringsförslag som utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden har lagt fram till förslaget till direktiv.
De är inte fullkomliga och vi förväntar oss att se förbättringar i samband med den andra behandlingen när rådet ytterligare finslipar den europeiska uppfattningen i detta viktiga ärende.
Men de utgör ytterligare ett ansvarsfullt steg på vägen mot att hantera konsekvenserna av föroreningar runtom i Europa och den övriga världen.
