# ID: svediakorp-gov435875
# author: MacCormick (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Liksom alla övriga ledamöter i min grupp välkomnar även jag i huvudsak detta förslag och det tillfälle som givits mig att tala till förmån för förslaget.
Som min vän Lannoye sade är det, om inte? för lite och för sent?, så åtminstone? inte särskilt mycket och ganska sent?.
Men det är ett steg i rätt riktning och det är mycket viktigt att slå fast principen om att förorenaren skall betala.
När allt kommer omkring har all mänsklig verksamhet någon form av inverkan på miljön.
Frågan är vem som skall städa upp efteråt - den person som orsakat skadan eller någon annan?
Liksom många andra av kammarens ledamöter har även jag fått besök av mäktiga företrädare för de lokala myndigheterna i min egen valkrets i Skottland.
Dessa har framfört budskapet att om detta förslag inte antas kommer de lokala myndigheterna och andra offentliga organ även fortsättningsvis att vara tvungna att utnyttja de allmänna skattemedlen för att ägna sig åt problem som andra skulle ha förhindrat eller borde gripa sig an.
Vi borde påminna oss själva om att principen om att förorenaren skall betala inte utgör hela sanningen.
Det förhåller sig så att de som förorenar ägnar sig åt ekonomiska verksamheter genom att man producerar varor och tjänster som andra vill köpa, troligen för det pris till vilket de utbjuds till försäljning.
Om förorenaren inte betalar uppstår problemet att priset är för lågt och att konsumenterna får en gratislunch som de tvingas betala för senare i egenskap av skattebetalare.
Därför måste vi försöka att se till att vi har ett system som är inriktat på de producenter och verksamheter som kan vidta bättre försiktighetsåtgärder och ta försäkringar mot ersättningsansvar, så att försäkringspremieansvaret och kostnaderna för försäkringspremier gynnar de som är mest försiktiga och driver upp priserna för dem som är minst försiktiga.
På så vis skapas en god cirkel.
Under debattens gång har jag hyst stora tvivel angående bestämmelserna om tillstånd och den befintliga vetenskapliga och tekniska kunskapsnivån, eftersom det finns en motivering som säger att man skall kunna verka inom ramen för de villkor som fastställs genom ett noggrant utarbetat tillstånd och därigenom skydda sig mot ansvar.
På det hela taget har jag emellertid kommit fram till den åsikt som återges i ändringsförslag 104 att dessa frågor skall behandlas som rättstvister snarare än undantag.
Detta är en rimlig kompromiss och därför stöder vi i högsta grad förslaget på villkor att de hithörande ändringsförslagen antas.
