# ID: svediakorp-gov435874
# author: Davies (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Liksom övriga ledamöter här i dag har även jag bedrivit en omfattande lobbyverksamhet för detta direktiv, och jag är imponerad över det stöd som - åtminstone i princip - har uttalats för direktivet.
Miljövännerna betraktar det som den heliga Graal, ett sätt att ge konkret form åt principen om att förorenaren skall betala.
Företrädare för näringslivet har berättat för mig att även de stöder principen och från försäkringsbranschen har man sagt att principen kan genomföras, förutsatt att den införs stegvis och att branschen får tid på sig att kostnadsberäkna den ordentligt.
Varför är då denna kammare och min egen grupp så oense om en fråga som alla verkar vara överens om?
Det förefaller som om principen kan godtas så länge den inte tillämpas i praktiken.
I detta hänseende betraktar jag mig som en pragmatiker.
Jag vill se till att lagstiftningen är praktiskt genomförbar och inte pålägger näringslivet eller jordbruksproducenterna förlamande bördor.
Detta är ett av skälen till att jag motsätter mig införandet av solidariskt ersättningsansvar.
Någon måste betala om miljöfara föreligger och om förorenaren kan identifieras är det först och främst denna som skall bära ansvaret.
Alla organisationer bör framför allt vara väl medvetna om behovet av att vidta åtgärder för att förhindra att en skada över huvud taget uppkommer.
Jag anser att utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden inte har gjort kammaren rättvisa.
Man har intagit ståndpunkter som inte bara är minimalistiska utan rentav bakåtsträvande, och som urvattnar kommissionens förslag.
Denna kammare måste åstadkomma förändringar.
Jag kan inte gå med på att ändra den rättsliga grunden.
Vi bör utvidga definitionen av begreppet miljöskada för att skydda särskilda livsmiljöer och arter.
Vi bör utnyttja tillfället att utöva påtryckningar på de medlemsstater som inte har ratificerat de internationella havskonventionerna.
Vi bör ge medborgarna rätten att vända sig direkt till domstol för att förhindra miljöskada eller för att erhålla gottgörelse.
Ingenting av detta är särskild radikalt.
Vi har alla uttryckt farhågor över den skada som mänsklig verksamhet ger upphov till på miljön.
Denna åtgärd är ett sätt för oss att vidta praktiska åtgärder för att skydda miljön och omsätta alla våra vackra ord i konkreta resultat.
(Applåder från vänster)
