# ID: svediakorp-gov435868
# author: De Clercq (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med det här förslaget från Europeiska kommissionen försöker man för första gången anta ett allomfattande system i Europeiska unionen med avseende på förebyggande och avhjälpande av miljöskador.
Alla är antagligen överens om att det verkligen behövs en sådan reglering.
Hur eniga vi än är om principen, desto mer splittrade verkar dock parlamentet vara med avseende på räckvidden.
Hur långt måste vi gå i miljöskyddet och skyldigheten att avhjälpa skador?
Det finns många konkreta tvistefrågor: den exakta definitionen av miljöskadan, uteslutningen av vissa industrisektorer, räckvidden av principen? förorenaren betalar?, fastställandet av ekonomiska garantier, möjligheten till försäkring mot risker och fastställandet av maximibelopp för avhjälpande av skador.
Vår föredragande Toine Manders, som jag gärna gratulerar, har försökt att försona ofta vitt skilda ståndpunkter med varandra och resultatet tycker jag är ett balanserat betänkande där hänsyn tas till de många olika intressen och ekonomiska sektorer som är inblandade i de här frågorna.
Det är ju ändå det vi alla vill: en bra, väldefinierad och enhetlig europeisk ram som ger möjlighet till ett allomfattande handlingssätt vid miljöskador, med tydliga europeiska normer, samma regler för hela Europeiska unionen och varvid var och en vet vad man har att hålla sig till.
Jag är övertygad om att många, bland annat våra gröna fundamentalister, vill gå mycket längre.
Frågan är dock inte om det här är nödvändigt eller behövligt utan om det här är uppnåeligt just nu.
Frågan är ju om det här är betalbart, försäkringsbart och beräkningsbart för de ekonomiska sektorerna.
De som nu vill gå mycket längre måste inse att de antagligen strävar efter något ouppnåeligt och att vi riskerar att stå med tomma händer efter slutomröstningen.
Det får inte ske.
Vad som nu är viktigast är en bra, allmän reglering för den närmaste framtiden där de som verkligen bär ansvaret åtgärdas.
Det finns inte längre någon tid att förlora.
