# ID: svediakorp-gov435865
# author: Papayannakis (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-05-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 894
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I dag diskuterar vi ett förslag till direktiv som vi har väntat på i 20 år.
Den praktiska tillämpningen av principen att? förorenaren skall betala? förefaller vara mer komplicerad än vad vi hade föreställt oss.
Detta är positivt eftersom vi givetvis måste komma på det klara med var ansvaret ligger för att avhjälpa skadorna på miljön.
Vi måste förvisso finna ett sätt för att inte skattebetalarna skall tvingas stå för ansvaret och kostnaderna, men å andra sidan även vidta åtgärder för att förebygga föroreningar och inte bara tillämpa tvångsåtgärder.
Vi talar följaktligen om ett objektivt ansvar hos förorenaren och om en uppsättning åtgärder som kommer att beröra verksamhetsutövarens uppförande.
Detta förslag till direktiv väcker motstridiga känslor hos mig: både tillfredsställelse eftersom detta kan öppna vägen för reformer - men endast öppna vägen, och reservation eftersom de åtgärder som föreslås är alltför vaga, fru kommissionär.
Den biologiska mångfalden, som den definieras i förslaget, är begränsad till de livsmiljöer och arter som omfattas av livsmiljö- och fågeldirektiven, dvs. endast 13 procent av Europeiska unionens territorium.
För det andra, definitionen av miljöskada måste vidgas till att även omfatta radioaktivitet, skador på luftkvaliteten samt skador på den biologiska mångfalden som har orsakats av genetiskt modifierade organismer.
För det tredje, föroreningar från sjötransporter och kärnkraftsolyckor omfattas inte.
Man säger att det finns internationella konventioner.
Men dessa gäller vanligtvis traditionella skador och inte miljöskador.
Dessutom har inte tillräckligt många medlemsstater inom Europeiska unionen undertecknat dessa internationella konventioner.
Likväl innehåller de bestämmelser som ovillkorligen förbjuder att man inför regler om ett utökat miljömässigt ansvar.
Därför bör man vara tydlig i direktivet och uttryckligen redogöra för rådande ansvarsordning och dessutom bör det finnas åtgärder som gör det möjligt att ändra dessa internationella konventioner.
Vi bör således invänta kommissionens relevanta förslag.
Vidare innehåller förslaget till direktiv undantag från miljöansvaret när det gäller utsläpp och verksamheter för vilka verksamhetsutövaren har tillstånd eller om dessa utsläpp inte ansågs skadliga vid den tidpunkt då tillståndet utfärdades.
Det är den så kallade? permit and state of the art defences?.
Jag anser att dessa undantag underminerar direktivets målsättningar, begränsar tillämpningsområdet för ansvarsordningen och urholkar principen att? förorenaren skall betala?.
Det finns en undersökning som själva kommissionen har genomfört, fru kommissionär, och som visar att 10 av 15 medlemsstater i unionen inte räknar med sådana undantag.
Det är således inte möjligt att det nya direktivet kommer att förmå många av medlemsstaterna att tillmötesgå reglerna vad beträffar stringensen i deras miljölagstiftning.
Vidare skapas genom förslaget ett offentligrättsligt system, i vilket den behöriga myndigheten ansvarar för att fastställa och vidta lämpliga åtgärder för förebyggande eller avhjälpande.
Detta bör emellertid inte betyda att det blir skattebetalaren som får bära bördan.
Det finns nämligen en risk att vi hamnar just där.
Huvudansvaret för förebyggande och avhjälpande bör således ligga hos verksamhetsutövaren.
Den behöriga offentliga myndigheten bör ge akt på förfarandet när skadan fastställs och avhjälps.
Dessutom förekommer frågan om medborgarnas indirekta och allmänna tillgång till rättsväsendet.
I direktivet har man inte förutsett möjligheten att medborgarna skulle kunna vidta direkta rättsliga åtgärder.
Jag anser att man där bryter mot Århuskonventionen.
Jag anser dessutom att det borde finnas ett obligatoriskt försäkringssystem för verksamhetsutövarna med gemensamma regler för ekonomisk säkerhet.
Om det finns ett sådant hindrar man att konkurrensen snedvrids.
Om det däremot inte finns ett sådant kan konkurrensen snedvridas.
Dessutom kommer inte systemet för förebyggande att bli hållbart, och jag tror inte att vi kommer att få de gynnsamma effekterna på ekonomin som vi hade förväntat oss.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, för vilket jag hade äran att vara föredragande, godkände ett yttrande med dessa anmärkningar.
Nu lägger vi fram i plenum, tillsammans med åtskilliga andra kolleger från flera politiska grupper, en rad förslag med lägre ambitioner som emellertid utgör en kompromiss mellan flera ställningstaganden.
Vi försöker även närma oss rådets ståndpunkter för att kunna erfara att det grekiska ordförandeskapet når en politisk överenskommelse vid rådets (miljö) möte den 13 juni.
Herr talman, kära kolleger!
Ekosystemet och materiens och energins flöde har förutsebara och definierbara förlopp.
Den mänskliga verksamheten bör anpassas efter dessa förlopp.
Vi kan inte skydda naturen genom att inhägna den.
För att skydda Europas livskraft krävs det att man inom industrins och ekonomins områden gör en grön omvändning.
Vi kan inte säga att vi varken är för det ena eller det andra.
Jag hoppas att resultatet från vår omröstning kommer att sända ett tydligt politiskt budskap till hela Europa: att vi är fast beslutna att dra upp konturerna till en stabil politik som skall garantera ett bättre miljöskydd och som är förenlig med unionens sociala och ekonomiska målsättningar.
Vi kommer inte omedelbart efter vår omröstning att kunna genomföra några förändringar, men om vi röstar för de ändringsförslag som vi har äran att lägga fram så tror jag, herr talman och kolleger, att vi kan öppna en ny väg som på sikt kommer att skapa en hållbar och pålitlig modell.
