# ID: svediakorp-gov435757
# author: Turco (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 205
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig först av allt tacka Europeiska kommissionen för det arbete den har utfört och som har tillåtit en positiv utveckling av situationen för professor Saad Eddin Ibrahim, som detta parlament har krävt skall befrias.
Tack vare kommissionens aktiviteter har detta mål nu uppnåtts.
Vi hoppas att samma tålamod och samma kraft skall sättas in på att lösa även detta fall.
Praktiskt taget allt har redan sagts, men kanske har vi glömt en sak: det är oacceptabelt att man inte till punkt och pricka följer den demokratiklausul som ingår i de olika avtalen med tredje land.
Jag vill klart säga till mina kolleger och till kommissionen att det inte längre är acceptabelt att de europeiska skattebetalarnas pengar i allt högre grad används till att göda diktaturregimer och att bekosta kränkningar av de mänskliga rättigheterna, samtidigt som man låter allt hopp om frihet och demokrati vissna i de länderna.
Detta är demarkationslinjen: vi måste veta om dessa diskussioner enbart är avsedda att stanna i våra protokoll eller om vi i stället en gång för alla vill bestämma oss för att ta det steg som skulle innebära ett tydligt och definitivt politiskt val.
