# ID: svediakorp-gov435730
# author: Ribeiro e Castro (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det enda som är värre än en diktator är en obotfärdig diktator, och det enda som är värre än en obotfärdig diktator är en obotfärdig diktator som också är opportunist.
Den kubanske diktatorn Fidel Castro har utfört detta dåd med chockerande cynism och brutalitet genom att ta fördel av den internationella krisen, i tron att världens uppmärksamhet var riktad mot en annan del av planeten - Irak - och att det internationella intresset därmed skulle ha skiftat och låta honom släppa lös all sin ilska och vrede på de medborgare som inte håller med honom.
Om inte denna situation vore så tragisk skulle vi kunna säga - med tanke på att detta uttryck för Fidel Castros regim än en gång visar dess sanna färger - att kommunism och stalinism är som att cykla: när man väl har lärt sig det glömmer man aldrig.
Vi i UEN-gruppen stöder det gemensamma resolutionsförslaget, dvs. den kompromissresolution som har lagts fram och som med all säkerhet kommer att antas.
Jag vill dock säga något mer om det vi upplever bör göras.
Vi anser att vi i Europaparlamentet har ett särskilt ansvar just nu, eftersom vi i december förra året tilldelade Sacharovpriset till Oswaldo Payá.
Vi får inte lämna våra kubanska bröder och systrar åt deras öde, vi måste visa att utdelningen av Sacharovpriset har något syfte.
En delegation från Europaparlamentet måste snarast åka till Kuba för att möta dessa politiska fångar, särskilt Oswaldo Payá.
Vi måste än en gång uttrycka vår solidaritet och än en gång bjuda in Oswaldo Payá till Strasbourg, till sammanträdesperioden i maj.
Om han inte kan komma i maj, så får det bli juni, och om han inte kan komma i juni får han komma i juli för att berätta för oss om vad som händer i Kuba.
Vi måste agera snabbt för att visa solidaritet med våra kubanska bröder och systrar.
Vi vet att Europeiska unionen redan har framfört sina fördömanden.
Detta är viktigt och bör välkomnas, men det är inte tillräckligt.
Vi måste göra mer; vi måste sända ett tydligt budskap till den kubanske diktatorn om att vi inte accepterar detta och att vi inte kommer att ge upp i den här frågan.
Vi måste lägga Kubas ansökan om Cotonoumedlemskap åt sidan, och vi måste tydligt visa att vi är beredda att ge vårt stöd till en förändring av förhållandena i Kuba, till en regim som bygger på frihet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, men också att vi inte kommer att ge efter för återfall och särskilt inte för denna förnyade stalinistiska brutalitet.
Låt oss kräva att alla politiska fångar släpps omedelbart.
