# ID: svediakorp-gov435666
# author: Junker (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Krisen på den internationella kaffemarknaden är typisk för förhållandet mellan länderna i söder och länderna i norr.
För att själva skaffa sig fördelar exploaterar de nordliga länderna monokulturerna och utnyttjar de råvaror som dessa producerar till minimala priser och under de mest problematiska förhållanden i en fattig miljö.
Här förtjänar även EU: s konsumtionsbeteende och konsumtionspolitik att nämnas.
Konsumenterna vill - med politikernas stöd - ha de råvaror som finns i utvecklingsländerna så billigt som möjligt, medan den egna jordbrukspolitiken åtnjuter ett oerhört starkt stöd och man är - om jag uttrycker mig försiktigt - mån om en omfattande prisstabilisering.
Detta är ett missförhållande som i längden måste lösas och infogas i en åtgärdsplan på EU-nivå.
De ekonomiska förbindelserna inskränker sig i allt väsentligt till att råvarorna exploateras - kaffe är ju bara ett exempel - medan förädlingen och användningen, dvs. själva mervärdet av produkten, äger rum i industriländerna.
Så länge detta missförhållande kvarstår kommer det alltid att finnas problem i de ekonomiska förbindelserna mellan länderna i norr och länderna i söder.
Vi talar om diversifiering.
Detta är också rätt, ett viktigt krav, men det måste också fyllas med innehåll.
Att bara kasta ut det som ett begrepp och se det som ett universalmedel räcker inte.
Man måste också fråga sig hur en sådan diversifiering ser ut.
Hit hör också - det vill jag understryka - att de råvaror som produceras i ett utvecklingsland också skall kunna förädlas där.
Åtminstone bör halvfabrikat kunna tillverkas där, eftersom detta är vad som skapar mervärde.
Detta kräver också att vi är beredda att betala rimliga priser.
Var hittar man exempelvis så kallat rättvisekaffe inom EU: s institutioner?
Eller inom de politiska institutionerna i våra medlemsstater?
I vilka av parlamentets barer och restauranger serverar man rättvisekaffe?
Det finns mycket mer att räkna upp.
Kommissionens åtgärdsplan skall absolut även omfatta förslag till hur en rättvis handel kan bedrivas enligt de möjligheter som finns i dag.
Jag kan inte se att det finns en tydlig idé om hur vi redan nu kan göra det möjligt för bönderna att verkligen få ut en rättvis del av sin produktion genom att utnyttja och bygga ut den infrastruktur som i nuläget finns för en rättvis handel.
Här har vi en skuld att betala till utvecklingsländerna.
Jag hoppas verkligen att vi får ett svar på detta.
