# ID: svediakorp-gov435665
# author: Lucas (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 616
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är tacksam över kommissionens uttalande som visar att det finns mycket mer för kommissionen att göra.
Eftersom jag talar i slutet av denna debatt är det oundvikligt att jag kommer att repetera många av de ämnen som mina kolleger redan har tagit upp denna morgon.
Det bevisar emellertid styrkan och enheten i kammarens intresse för denna fråga och vår fasta föresats att göra något åt den.
Den nuvarande situationen, när kaffepriserna är de lägsta i realvärde på åtminstone 100 år, gör att - vilket andra har nämnt - mer än 25 miljoner fattiga familjer går mot undergång.
De är oförmögna att skaffa tillräckligt med mat, skicka sina barn till skolan och köpa de mest grundläggande läkemedlen.
På samma gång kontrollerar fyra företag mer än hälften av världens kaffeförsäljning och deras inkomster har rört sig uppåt till mer än 100 miljarder US-dollar per år, samtidigt som vissa av de fattigaste familjerna i världen har kunnat erfara att deras inkomster har upplösts till ingenting.
Vi i denna kammare står ofta inför katastrofer med känslor av hopplöshet, av maktlöshet; vi undrar vad vi kan göra åt detta och vi kan inte nödvändigtvis komma på någonting.
Denna gång är det emellertid väldigt annorlunda: det finns mycket som Europeiska unionen skulle kunna och borde göra för att ta itu med denna särskilda fråga.
EU har resurserna och politiken, såväl som ansvaret, för att åstadkomma en positiv förändring för dessa familjer.
EU: s medlemsstater utgör 15 av de 21 importländer som är medlemmar av Internationella kaffeorganisationen.
Vi svarar för närmare hälften av världens kaffeimport.
Detta ger oss oerhörda möjligheter till inflytande och de bör vi utnyttja.
Vad som tycks fattas just nu är den politiska viljan, och kommissionen borde uppvisa en medvetenhet om detta brådskande ärende och ett mer uppenbart engagemang för att göra något åt detta, eftersom krisen på den internationella kaffemarknaden håller på att eskalera till en internationell katastrof.
Så vi ser fram emot detta meddelande om handelsvaror som kommissionen har utlovat.
Vi vill även se att man vidtar mer omgående åtgärder.
Vi välkomnar kommissionsledamot Nielsons löfte från november förra året att undersöka möjligheterna att frigöra och omfördela gamla medel från Europeiska utvecklingsfonden.
Vi har 11 miljarder euro i icke utnyttjade åtaganden från den sjätte, sjunde och åttonde europeiska utvecklingsfonden.
Detta ger oss resurser som kan göra verklig skillnad, och vi bör fokusera på snabbspridande initiativ som utformats för att ge decentraliserat budgetstöd till kaffeodlingsområden, för att förbättra effekterna av kaffekrisen vad gäller tillgång till hälsovård och utbildning.
Vi bör ge extra ekonomiskt stöd till regeringarna i AVS-länderna motsvarande den inkomst som de förlorar under den nuvarande kaffekrisen.
Kommissionen bör också ge större stöd till kaffe som säljs till överenskommet bruttopris och skapa bättre tillgång till sådant kaffe på EU: s marknader.
Vad som mer är betecknande, frågan om kaffe belyser de mer vittomfattande frågorna om varupriser och prisfallet på dessa varor.
Varför finns inte den frågan med på WTO: s dagordning?
Många människor kritiserar WTO för att ha en dagordning som är fokuserad på norra halvklotet och inte på södra.
Det faktum att varupriser inte finns med på dagordningen framhäver denna uppfattning.
Jag skulle vilja ställa följande fråga till kommissionsledamoten: kommer kommissionen att stödja Östafrikas förslag att ta med frågan om handelsvaror på nästa WTO-dagordning i Cancun, så att vi kan visa att den så kallade utvecklingsrundan från Doha är mer än bara retorik, att den även omfattar handling?
