# ID: svediakorp-gov435651
# author: Ebner (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade kolleger!
Den förordning vi just nu diskuterar är mycket viktig och brådskande.
Jag anser också att det arbete som utförts av Nobilia - som jag vill tacka - har varit effektivt och, vilket Bowis mycket riktigt påpekade, ett mycket känsligt arbete, som har gett positivt resultat för alla berörda parter.
Jag är starkt övertygad om att vi måste göra mycket mer när det gäller miljöfrågorna.
Jag vet att Europeiska unionen är pådrivande i denna fråga, även om vissa länder redan har infört förbud sedan lång tid tillbaka, till exempel när det gäller fosfater.
Bland dessa länder återfinns även Italien.
Under min tid i det nationella parlamentet, bland annat som ledamot av det behöriga utskottet, har jag bidragit till att utarbeta lagstiftning i denna riktning.
De länder som ännu inte har någon lagstiftning på området, borde snarast förse sig med en sådan.
Inte bara för att visa större förståelse och känslighet, utan för att garantera en större uppmärksamhet gentemot miljökraven och även för att ge konsumenterna bättre information.
Jag kan inte instämma i en del av de invändningar som framförts i kammaren.
Det gäller till exempel dem som kommer från en kollega från miljöpartiet.
Som vanligt när förslagen inte kommer från rätt politiska sida ser hon enbart de negativa aspekterna - det halvtomma glaset, så att säga - och inte de positiva.
Jag tycker i stället att det finns många, många positiva sidor som just gäller samtliga berörda parter.
Frågan om test för toxiciteten har redan behandlats i direktivet om farliga ämnen, varför det är onödigt att införa dubbleringar genom denna förordning.
Låt mig peka på ett problem som har tagits upp nyligen av olika experter och forskare, nämligen ökningen av hormonhaltiga ämnen i våra vatten, något som ger betydande effekter på den marina faunan, bland annat på fiskar som byter kön och som får problem med reproduktionen.
Detta tror jag är en fråga som vi måste ägna mer uppmärksamhet i framtiden.
För att kunna uttala sig i dessa frågor krävs det slutligen olika typer av expertkunskaper.
Det räcker inte att man vet hur man laddar tvättmaskinen.
Alla konsumenter berörs, och även om denna förordning är av ganska teknisk natur, så rör den i slutänden samtliga konsumenter, dvs. hela befolkningen.
