# ID: svediakorp-gov435598
# author: Liese (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag talade i början som föredragande, och nu har jag ytterligare tre minuters talartid i min grupps namn, och det ger mig tillfälle att gå in på några av punkterna som kollegerna har tagit upp.
Först till Ries.
Hon kunde tyvärr inte vara kvar här, men jag har också redan sagt det till henne personligen: Det vore ändå synd, om den liberala gruppen på grund av de 10 procent, som vi är oeniga om, till slut skulle rösta mot hela betänkandet.
Jag tror att många ändringsförslag från Ries, som har tagits med i betänkandet, är värda att till slut också antas av parlamentet.
Därför min vädjan till den liberala gruppen att än en gång tänka över om man verkligen är beredd att i slutändan rösta mot hela betänkandet.
Till David Bowe, som nämnde ett exempel från sin valkrets, enligt vilket stamceller innebär förhoppningar för en pojke som lider av en svår sjukdom.
Efter hans inlägg gick jag till honom och försökte att än en gång kontrollera det, eftersom det är mycket viktigt för mig att klargöra att det här inte handlar om embryonala stamceller, utan om vuxna stamceller ur benmärgen.
Experimentet väcker trots detta några allvarliga etiska problem.
Men det handlar inte om embryonala stamceller, det är mycket viktigt för mig, eftersom det under samrådet också blev tydligt att embryonala stamceller ännu inte någonstans i världen har överförts till någon enda patient.
Oberoende av de etiska frågorna är nämligen de därmed förbundna medicinska riskerna alltför stora.
Till herr Caudron vill jag säga att jag vet det och att jag också uppskattar att han företräder sin ståndpunkt så konsekvent, nämligen att man inte bör utesluta forskning på mänskliga embryon och embryonala stamceller.
Men det görs inte heller alls i utskottets betänkande.
Ändringsförslag 30 är den kompromiss som Caudron har förhandlat fram med kommissionen och ministerrådet till det sjätte ramprogrammet om forskning, och ändringsförslag 86 och 92 går utöver detta.
Känslomässigt håller jag med Flemming, och jag delar hennes argumentation.
Mitt förstånd säger emellertid att den kompromiss som utskottet har kommit fram till, kanske är bättre och utgör en bättre grundval för Europeiska unionen, för Europaparlamentet.
Vi bör därför i varje fall stödja ändringsförslag 30, och beträffande förslag 86 rekommenderar jag som föredragande att man respekterar samvetsfriheten, så att alla röstar som deras samvete bjuder.
Slutligen än en gång ett påpekande om den rättsliga grunden.
Jag har svårt att förklara för Europas medborgare att kommissionen anser att det är möjligt att förbjuda tobaksreklam i regionala tidningar, men inte att förbjuda handel med celler och vävnader för tusentals euro.
Det är inte särskilt konsekvent.
Herr kommissionär, jag gav er stort stöd när det gäller förbudet mot tobaksreklam, trots att jag en eller ett par gånger tyckte att det gick för långt, men jag var för principen och stödde er därför trots stort motstånd i Tyskland.
Jag vill därför också be er om att tänka över denna fråga än en gång.
Kanske kan ni inte komma oss till mötes i dag, men eventuellt under de närmaste veckorna och månaderna, för jag vill försvara kommissionen i Tyskland och i de andra medlemsstaterna, och jag vill inte ha någon sådan inkonsekvens, som jag sedan inte längre kan försvara.
