# ID: svediakorp-gov435587
# author: Montfort (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag skulle i min tur vilja tacka föredraganden, Peter Liese, för hans utmärkta informations- och analysarbete i samarbete med alla sina kolleger, men även med experter på mycket hög nivå.
Cellterapi och vävnadstransplantation är områden som inger stort hopp när det gäller att behandla obotliga sjukdomar som medför lidande och oro för så många människor.
Att kontrollera denna teknik är emellertid inte tillräckligt för att uppfylla förväntningarna hos de sjuka människorna.
Det är hela intresset med detta förslag till direktiv vars målsättning är att säkerställa en normativ ram när det gäller säkerhet och kvalitet för mänsklig vävnad och mänskliga celler.
När det gäller frivillig och gratis donation och anonymitet för givaren kan direktivet inte påtvinga medlemsstaterna några skyldigheter enligt det europeiska fördraget, utan bara rekommendationer.
Donationen skall ske utan ersättning.
Vem skulle kunna tänka sig att idka handel utifrån mänskliga produkter?
Att rädda ett liv är en handling man gör utan ersättning och utan eget intresse.
Donationen skall också vara frivillig och det krävs därför att den levande donatorn ger sitt tydliga och skriftliga medgivande.
Det är därför nödvändigt att informera våra samhällen om lämpligheten av dessa behandlingar och om vars och ens ansvar i en anda av solidaritet, eftersom det handlar om att förbättra hälsan för tusentals människor.
Befolkningen i våra länder är inte tillräckligt medveten om det välgörande med donation av mänsklig vävnad och mänskliga resurser.
Hur många liv kan räddas och sjukdomar behandlas med hjälp av transplantation av benmärg?
Direktivet måste åtföljas av mycket intensivare information.
Denna information bör vara seriösare och stödja sig på tillförlitligt vetenskapligt arbete.
Hur många gånger har vi exempelvis hört att stamceller från embryon skulle bota obotliga sjukdomar, trots att man hittills inte finner någon publikation som bevisar det?
Och det skulle vara fel att säga att ett förbud mot användning av embryonala celler skulle hindra oss från att rädda liv.
Det finns andra alternativ, särskilt tekniken med vuxna stamceller.
Denna observation leder för övrigt till att man ställer sig frågan om vilka celler som berörs av förslaget till direktiv.
Jag instämmer i den franska regeringens ståndpunkt på tre punkter.
Med beaktande av artikel 152.4 i fördraget åligger det inte oss att via detta direktiv reagera på användningen av celler av en särskild typ, såsom könsceller eller embryonala celler.
Det hör till staternas befogenhet.
De etiska frågorna rörande embryon faller också under den nationella befogenheten.
Könsceller är avslutningsvis uteslutna från direktivets område.
Jag kommer att rösta för detta betänkande, men jag kommer att vara fortsatt mycket uppmärksam på att såväl donatorns som mottagarens värdighet respekteras.
