# ID: svediakorp-gov435579
# author: Bartolozzi (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsledamot!
Syftet med detta förslag till betänkande är att införa säkerhets- och kvalitetsnormer för den medicinska användningen av vävnader och celler från människor, något som varje år äger rum i Europa och som nu rör hundratusentals patienter.
Denna sektor kommer dessutom säkerligen att expandera, inte enbart inom den traditionella transplantationskirurgin, till exempel när det gäller hornhinnor, hud och hjärtklaffar, utan även, tack vare bioteknikens framsteg, när det gäller den rekonstruktiva kirurgin och reproduktionsmedicinen och när det gäller att bota sjukdomar som cancer, diabetes och Parkinsons sjukdom.
Därför är detta ett viktigt område för europeiska forskningscentra och företag, som måste kunna utvecklas.
Men respekten för etiska grundregler är av avgörande betydelse när det gäller att utnyttja vävnader och celler från människor.
I det förslag till betänkande som behandlas införs därför stränga kvalitets- och säkerhetskrav för ämnen med mänskligt ursprung i syfte att skydda folkhälsan.
Men dessa etiska grundregler måste definieras tydligare: för det första måste man garantera en fullständig säkerhet ur hälsovårdssynpunkt, för att förhindra eller minska risken för överföring av sjukdomar även om de mänskliga vävnaderna eller cellerna kommer från tredje land.
För det andra måste man garantera respekten för den mänskliga kroppen, oavsett om donatorn är levande eller avliden.
Särskilt viktigt blir i det sammanhanget kravet på ett informerat medgivande från givarens sida, som ges enligt vissa regler, eller som lämnas av familjemedlemmarna, samt förbudet mot att hämta celler eller vävnader från foster som kommer från ett frivilligt avbrutet havandeskap och från klonade mänskliga celler.
För det tredje måste man respektera privatlivet och sekretessen för den information som samlats in i samband med att vävnaderna hämtas: donationen skall vara anonym, såväl vad gäller givare som mottagare, med undantag av vad som krävs för att kunna garantera spårbarheten.
Uppgifter om individen eller familjen får inte yppas till tredje part - till exempel arbetsgivaren eller försäkringsbolagen - bland annat för att undvika risken för omotiverad diskriminering.
För det fjärde, och med beaktande av principen om allvaret i en donation: donationen utgör en frivillig, mänsklig solidaritetshandling som under alla omständigheter kan uppmuntras med riktade åtgärder och genom korrekt information från medlemsstaternas sida.
Dessa krav måste vara uppfyllda även när det gäller import från tredje land.
Med detta i åtanke anser jag att direktivet i dess helhet skulle kunna utgöra ett framsteg när det gäller harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning och ge ett bättre skydd för de europeiska medborgarnas hälsa.
