# ID: svediakorp-gov435578
# author: Liese (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 837
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar, kära kolleger!
Jag vill till att börja med tacka alla dem som bidragit till de intensiva diskussionerna och till framtagandet av föreliggande betänkande.
Jag tackar kollegerna här i parlamentet - i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, men också i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden tillsammans med föredraganden Bartolozzi - och dem som här i parlamentet och i kommissionen har hjälpt oss och arbetat för samma mål.
Vi kan se tillbaka på en intensiv diskussionsprocess, som utmynnade i en offentlig utfrågning som ägde rum den 29 januari, och där mer än 300 experter från EU och Förenta staterna deltog.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor stöder kommissionens förslag, men delar många experters uppskattning, t.ex. ständiga kommittén för europeiska läkare, nämligen om att förslaget bara är ett steg i rätt riktning.
Det betyder att kommissionens förslag är bra, men det räcker inte.
Därför har vi lämnat in en hel rad preciseringar.
Det gäller exempelvis för den frivilliga donationen utan ersättning.
Vi vill att medlemsstaterna inte bara stöder denna princip - som kommissionen föreslår - utan säkerställer den.
Kompensationer för givarna skall emellertid uttryckligen tillåtas.
Handel med oförändrade celler och vävnader skall uteslutas, så som krävs i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Vi vill emellertid klargöra att arbetet med celler och vävnader är en uppgift, där både den offentliga sektorn och industrin måste delta - som kommissionsledamoten också har sagt.
Vi tror att vår formulering är något klarare och mer precis.
Det får inte vara så att vi håller industrin borta från denna sektor, för om industrin håller sig till normerna, så bidrar dess engagemang till innovation.
Formuleringen beträffande informed consent vill vi precisera, eftersom den bara då kan utgöra ett mycket viktigt skydd, och skyddet av människor som inte själva kan samtycka så det får rättslig kraft, ligger oss mycket varmt om hjärtat.
Beträffande de känsliga områdena med forskning på mänskliga embryon och kloning av mänskliga embryon, så har de också föreslagits av ledamöter i utskottet.
Jag har i mitt förslag till betänkande inte tagit upp frågan, men jag tror att det som utskottet slutligen antog är en bra europeisk kompromiss.
Formuleringen i exempelvis ändringsförslag 30 är exakt densamma som kommissionen, rådet och parlamentet enades om i sjätte ramprogrammet för forskning.
Utskottet har inte antagit några mer långtgående ändringsförslag.
Frågan om vad som händer med övertaliga embryon är ju också fortfarande öppen inom ramen för det sjätte ramprogrammet om forskning.
Den måste fortfarande diskuteras.
Många känner till att jag personligen har en mycket strikt inställning i denna fråga.
Jag tror att stamcellsforskningen med embryon är fel väg, men trots detta tror jag att vi inte kan gå längre än vad utskottet räknar med, och att vi måste lämna utrymme för medlemsstaterna om de principiellt vill förbjuda eller tillåta stamcellsforskning med embryon.
Ändringsförslag 19 om tillämpningsområdet för direktivet orsakade många diskussioner.
Det handlar om huruvida även in vitro-forskning och inte bara klinisk forskning skall omfattas av direktivet.
Utskottet är för att även in vitro-forskning skall ingå, men bara i fråga om donation och anskaffning av celler och vävnader.
Anledningen till detta utspel från utskottet är att vi tror att skyddet av givarna måste beaktas, oberoende av om vävnaderna används för transplantationer eller för forskningsändamål.
Givaren måste i varje fall skyddas, och hans rättigheter måste respekteras.
Hur skall vi kunna förklara det för allmänheten om vi säger att givaren har rätt till att få information innan han lämnar sitt medgivande, och det får inte bedrivas någon handel med hans celler och hans vävnader, om de är avsedda för transplantation, men om de är avsedda för forskning får man ignorera allt detta.
Vi kan verkligen inte lägga fram ett sådant förslag för allmänheten.
Därför är ändringsförslag 19 en bra kompromiss.
Nu framförs det sporadiskt att den rättsliga grunden i artikel 152 inte räcker till för de mer långtgående önskemålen från utskottet.
Jag har talat med många jurister, och min uppfattning är nu den att den rättsliga grunden absolut är bärkraftig för de mer långtgående förslagen, eftersom allt som vi föreslår inte gäller rent etiska frågor, utan etiska frågor som står i samband med hälsan hos givarna och mottagarna.
I motsats till frågan om anonymitet för eller rekonstruktion av lik - frågor som kommissionen absolut har tagit upp i sitt förslag - kan man beträffande de frågor som vi tagit upp mycket bättre förklara sambandet med den allmänna hälsan.
Därför vädjar jag till kommissionen att än en gång överväga sin återhållsamma ståndpunkt i denna fråga.
Vi bör ge en klar signal till de andra institutionerna och anta utskottets betänkande.
(Applåder)
