# ID: svediakorp-gov435577
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,085
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är glad över att få tillfälle att diskutera kommissionens förslag till direktiv om fastställande av kvalitets- och säkerhetskrav för mänskliga vävnader och celler som lades fram för rådet och Europaparlamentet i juni förra året.
Låt mig först uttrycka min tacksamhet till föredraganden, herr Liese, och till ledamöterna i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor för deras hårda arbete med detta mycket viktiga och ambitiösa direktiv: viktigt eftersom det avser ett mycket lovande medicinskt område, ambitiöst eftersom det utgör ett centralt element i vår övergripande hälsostrategi.
Jag vill även ge ett erkännande åt Europarådets framgångsrika och värdefulla arbete på området vävnader och celler.
Vårt förslag till direktiv bygger på dessa landvinningar.
Detta förslag garanterar att det ökande antalet patienter som behandlas med mänsklig vävnad och celler kan lita på att dessa material är säkra.
Detta är en logisk uppföljning av direktivet om kvalitets- och säkerhetsnormer för blod.
Mänskliga vävnader och celler har blivit en viktig del av hälsovården.
Den terapeutiska användningen av dessa produkter fortsätter att öka, inte bara vad gäller hur ofta de används utan även beträffande i vilken omfattning de kan användas.
Tack vare den tekniska utvecklingen är detta ett område där man gör mycket snabba framsteg.
Det faktum att användningen av dessa vävnader och celler kan medföra överföring av sjukdomar har emellertid skärpt uppmärksamheten på behovet av strängare säkerhetsåtgärder.
Kommissionens förslag innehåller krav för donation, tillvaratagande och kontroll av alla donerade vävnader och celler för användning i människokroppen.
Man inför kvalitets- och säkerhetsnormer oavsett om vävnaderna och cellerna används som material för transplantation eller för framställning av läkemedelsprodukter och medicinska hjälpmedel.
För de mänskliga celler och vävnader som särskilt är avsedda för transplantation till människokroppen fastställs genom direktivet dessutom krav för vidare bearbetning, bevarande, förvaring och distribution.
Låt mig nu behandla några av era huvudsakliga bekymmer.
Ett av dessa handlar om hur man på bästa sätt kan hantera frågan om embryonala stamceller.
Denna fråga har redan behandlats på forskningsområdet.
Parlamentet, rådet och kommissionen har inom ramen för beslutet om det sjätte ramprogrammet för forskning kommit överens om att medlemsstaterna kan välja att reglera eller förbjuda användning av sådana celler och att dessa beslut skall respekteras på gemenskapsnivå.
Specifika beslut härom förväntas fattas före året slut och detta sammanhang är det mest lämpade för att ta itu med denna fråga.
Därför är det inte lämpligt att använda detta folkhälsodirektiv för att avge ett för tidigt omdöme och föregripa denna överenskommelse.
Ytterligare farhågor har yttrats med anledning av organ.
Organ är undantagna från detta förslag.
Detta har kritiserats av vissa ledamöter, men jag är ändå övertygad om att det vore olämpligt att låta tillämpningsområdet för detta direktiv omfatta även organ.
De problem som återstår att lösa vad gäller organtransplantation är av en helt annan art.
Vi får inte glömma bort att det huvudsakliga problemet fortfarande är de allvarliga brister som leder till att många patienter dör.
På grund av deras specifika natur kräver emellertid transplantation av organ en annan typ av politisk lösning.
Eftersom organtransplantation i sig är en mycket specialiserad fråga genomför kommissionen för närvarande en vetenskaplig utvärdering av de till buds stående alternativen.
Denna utvärdering är ännu inte avslutad.
För att följa exemplet från bloddirektivet och detta förslag om vävnader och celler vill vi gärna avvakta det vetenskapliga resultatet innan vi lägger fram ett rättsligt instrument på detta känsliga område.
Låt mig försäkra er om att jag fäster största vikt vid denna fråga och att jag följer den på nära håll.
Andra frågor som vållar bekymmer är import och export.
Det är sant att importen av vävnader och celler från tredje land ökar.
För att skydda de europeiska patienternas hälsa måste vi se till att de stränga kvalitets- och säkerhetsnormerna gäller även för dessa importer.
Förslaget innehåller en mekanism för att inrätta ett EU-förfarande som skapar förutsättningar för ett konsekvent tillvägagångssätt för beviljande av import- och exporttillstånd.
Lika viktigt är det att se till att vävnader och celler som inte uppfyller kraven inte exporteras till tredje land.
En viss flexibilitet kan vara godtagbar för att uppfylla landets lagstiftning, men endast om det kan garanteras att säkerhetsnivån är minst lika hög.
De etiska spörsmål som har att göra med användning av vävnader och celler är minst sagt känsliga.
Men just på grund av denna känslighet måste vi hålla strängt på fördragets begränsningar.
Vi måste agera inom gemenskapens egen behörighet hur välment vår målsättning än är.
Jag skulle i detta sammanhang vilja understryka en nyckelfråga.
Artikel 152 syftar till att reglera folkhälsofrågor.
Avsikten är inte att skapa en ingående reglering av etiska spörsmål.
Kommissionen anser att detta förslag utgör en välbalanserad kompromiss som befinner sig i utkanten av vad som är rättsligt godtagbart mot bakgrund av begränsningarna i fördraget.
I sina dokument om ämnet har Europarådet liksom Europeiska gruppen för etik betonat principen om tillvaratagande utan vinstintresse.
Därför anser vi det nödvändigt att direktivet inte strider mot denna princip.
Denna princip om vinstintresse gäller endast för tillvaratagande och inte för vidare bearbetning, hantering, kontroll eller framställning av produkter.
Det är till exempel oacceptabelt att ta en hjärtklaff från en donator och sedan sälja den.
Hjärtklaffar behandlas emellertid vanligtvis för att se till att de inte innehåller några infektiösa ämnen och för att bevara dem så att de kan förvaras under en längre period.
Dessa och andra processer som syftar till att förbättra hjärtklaffens kvalitet kan naturligtvis utföras på kommersiell basis.
Kommissionens förslag skapar därför möjlighet för privata företag att godkännas som vävnadsbanker på samma sätt som offentliga inrättningar.
Och bortsett från tillvaratagandet innehåller förslaget inga begränsningar för privata företag att utföra tjänster eller vidare bearbetningar av vävnaderna.
Slutligen är ett annat viktigt etiskt spörsmål frågan om givarens samtycke.
Enligt internationella konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin skall samtycke inhämtas från givare och dessa skall även erhålla riktig information.
Även om detta förslag fullt ut respekterar dessa fastslagna principer fastställs inga specifika etiska regler.
I linje med kraven på subsidiaritet är det medlemsstaterna som bär ansvaret för att utarbeta detaljerade etiska regler.
Jag ser fram emot att mot slutet av denna debatt redogöra för kommissionens inställning till de ändringsförslag som föreslås i betänkandet.
