# ID: svediakorp-gov435502
# author: Martin, Hugues (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kära kolleger!
De djupa svårigheter vi går igenom är betecknande för de nuvarande tendenser som vi inte bör glömma.
De gamla och privilegierade förbindelserna mellan Storbritannien och Förenta staterna är inte nya.
Atlantvisionen av kandidatländerna motiveras av våra egna svagheter och av det faktum att de inte anser Europa kapabelt att sköta sitt försvar.
Tyvärr har de inte fel.
Det är hög tid att dra slutsatserna av denna kris, som kanske är välgörande, såsom de föregående varit, vilka gjort det möjligt för oss att gå framåt.
Kanske skall vi äntligen besvara frågan: vad vill vi göra tillsammans?
Två visioner om Europa står mot varandra: den från dem som bara vill ha ett stort område av ekonomisk frihet och där utrikes- och säkerhetspolitiken är anpassad till Förenta staternas och Natos.
Den andra är den om ett ekonomiskt, men också politiskt, starkt Europa, som spelar sin roll fullt ut i världen i partnerskap med sina allierade och inte under deras förmyndarskap.
För detta slags Europa, som jag vill ha, behövs en gemensam utrikes- och försvarspolitik.
Om vi har en politisk vilja kommer detta gemensamma försvar att utgöra en fantastisk potential för enande och äntligen göra det möjligt att harmonisera mänskliga och materiella medel inom alla områden, bland annat forskning, vapensystem och upplysningar vilket kommer att ge ovärderliga civila, ekonomiska och sociala återverkningar.
Det är anledningen till att jag ansluter mig till slutsatserna i kommissionsledamot Barniers arbete inom ramen för konventet, men också, och framför allt, för det utmärkta betänkandet från general Morillon.
Han har behandlat detta så känsliga ämne med erkänd kompetens, men också med finkänslighet och mottaglighet.
Vi måste hädanefter om möjligt samlas och gå framåt gemensamt; jag glömmer inte toppmötet i Saint-Malo, som vissa låtsas dölja.
Om de fortsätter att föredra det stora havet, måste de veckla ut storseglet.
Jag är övertygad om att de en dag kommer att nå vår strand.
De övriga, vi som utgör den stora majoriteten, föredrar ett fritt, solidariskt och trovärdigt Europa som också påverkar världens öde och freden.
Det är önskan från en rad stater som i hela världen väntar på att Europa skall spela sin roll.
Det är förhoppningen, det vet jag, från den europeiska allmänna opinionen som visat sig på ett omfattande sätt de senaste veckorna.
