# ID: svediakorp-gov435500
# author: Posselt (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 526
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Även jag stöder vår kollega Morillons utmärkta betänkande, som på ett storartat sätt integrerar Atlantförespråkare och euro-gaullister.
Som någon som är mycket mer euro-gaullistisk än kollegan Morillon vill jag medge, att han på ett utmärkt sätt har lyckats kombinera den europeiska utrikespolitiken med säkerhetspolitiken.
Vi kan inte diskutera frågan om europeiskt försvar på samma sätt som vi diskuterar om vi behöver ett europeiskt marmeladdirektiv eller inte.
Det handlar helt enkelt om en raison d ' être för det europeiska enandet.
Det är inte bara jag som ser det på det viset, utan det gör också många av våra medborgare.
Det bevisas av enkäterna.
Den egentliga meningen med det europeiska enandet är inre och yttre fred och säkerhet.
Därför är det på tiden att vi gör framsteg inom den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken, och där är jag inte så pessimistisk som många andra kolleger.
Det stämmer att våra regeringar har gett en jämmerlig bild av det.
Men om ni tittar på den allmänna meningen bland folken, så är de i de stora grundläggande frågorna - även i fråga om Irakkriget - mycket mer överens än regeringarna.
Jag tror att vi behöver instrument och institutioner, som inte bara fångar upp folkens gemensamma vilja, utan också aktivt präglar och utformar den, för man kan inte bara anpassa sig till den rådande stämningen.
Vi behöver en ansvarsfull, långsiktig strategi som grundval för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Jag tror att konventet är det sista tillfället att i den stora gemenskapen med de 15 - och närmast med de 25 eller 30 medlemmarna - komma fram till en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Jag hoppas att detta lyckas.
Jag vill inte ha något kärn-Europa.
Jag vill inte ha någon splittring av Europa.
Men om vi inte lyckas göra framsteg i denna större krets, då måste utvecklingen gå mot ett kärn-Europa.
Förvisso till ett kärn-Europa som är öppet för alla, som är berett att delta i en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Jag vill säga en sak till helt klart: Jag anser att vi behöver Atlantpakten.
Men redan Franz-Josef Strauss, mitt partis bortgångne ordförande, sade:? Atlantpakten kommer bara att ha en framtid om den varaktigt vilar på två lika starka pelare, en amerikansk och en europeisk?.
Och att det inte finns någon sådan europeisk pelare, är inte amerikanernas fel.
Det är vårt fel som européer.
Efter utvidgningen, som vi i dag har beslutat om, kommer vi att ha fler medborgare än Ryssland och Förenta staterna tillsammans, och därför är det hög tid att vi gör något för vår utrikes- och säkerhetspolitik, och även betalar mer för att skapa strukturerna.
Inte i form av en aggressiv struktur, utan i form av ett aktivt värnande av freden, vilket vi på ett så smärtsamt sätt misslyckades med inför Irakkriget, men som har varit det egentliga uppdraget för Europeiska unionen sedan grundarnas tid, 1952.
