# ID: svediakorp-gov435496
# author: Laschet (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kära kolleger!
Det senaste talarinlägget och ett par av de tidigare får mig alltid att tvivla: varför vet exempelvis en kommunist så exakt vad folken vill?
Andra har här sagt att det handlar om att dela upp socialismens rikedomar.
Jag skulle önska att våra medborgare oftare hörde dessa debatter.
En socialdemokrat har talat om det? koloniala centrumet Camp David?.
Jag undrar vilka argument vi använder i en sådan debatt, och jag undrar om ni också skulle säga det inför medborgarna i ert land.
Om ni till exempel tar Kosovo, så ville medborgarna att Europeiska unionen ...
....
Herr Korakas, de europeiska medborgarna ville att det på 2000-talet inte längre skulle ske några massvåldtäkter eller att människor skulle fördrivas på den europeiska kontinenten.
Ur detta uppstod den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken!
År 1999 insåg vi att vi som européer inte klarade av att agera, om amerikanerna inte hjälpte oss.
Det var vid toppmötet i Helsingfors 1999.
Vi har kommit långt med det som vi här har byggt upp i form av institutioner.
Morillons betänkande skildrar detta på ett utmärkt sätt.
Den 1 april övertog vi i Makedonien för första gången ett litet mandat, också för att pacificera situationen i ett land, och inte för att delta i några krigiska konflikter, som det här framställts av några personer.
Jag tror att det är bra signaler från Europas sida, som medborgarna också förväntar sig av oss.
Tidpunkten för vår diskussion om detta betänkande är mycket viktig.
Nu gäller det nämligen att de båda extrema sidorna - den tyska och den brittiska regeringen - kommer tillbaka till de europeiska institutionerna och återigen försöker finna europeiska lösningar och inte göra några egna ruscher.
Vi har alla i denna konflikt märkt att i världen spelar ingen av oss någon roll.
Vi kan inte bidra till freden i världen, om vi agerar mot varandra.
Man behöver europeiska mekanismer.
Det som föreslås i detta betänkande är ett riktigare steg än toppmötet i Bryssel inom kort.
Där träffas återigen bara fyra medlemsstater, varvid misstanken genast dyker upp att det snarast handlar om en politisk aktion som riktar sig mot andra allierade.
Vi behöver också ha Storbritannien med vid bordet, för utan Storbritannien kommer detta steg inte att lyckas.
