# ID: svediakorp-gov435488
# author: Van Orden (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 481
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag kan meddela att jublande Bagdadbor tillsammans med obeväpnade amerikanska trupper just i detta ögonblick är i färd med att fälla en kolossal staty av Saddam Hussein i centrala Bagdad.
De brittiska konservativa har hela tiden ansett att strävan att skapa en självständig europeisk säkerhets- och försvarspolitik är en av Europeiska unionens minst förnuftiga politiska ambitioner.
Andra har lurats att tro att den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken framför allt handlar om att uppmuntra länderna i Europa att satsa mer på försvaret.
Om så vore fallet skulle det måhända vara en hedervärd ambition.
I själva verket försvårar det arbetet inom den transatlantiska alliansen samtidigt som det inte medför några nya trupper och helt saknar mening, förutom att ansvaret för beslutsfattandet i försvars- och säkerhetsfrågor förskjuts från Natos högkvarter - där de europeiska länderna sitter runt samma bord som våra amerikanska allierade - till Europeiska unionen, där Förenta staterna uttryckligen är utestängda.
Såsom ordförandeskapet återigen har bekräftat denna eftermiddag handlar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken uteslutande om den europeiska integrationen.
Den splittring som uppstod inom Nato och på andra håll under den period som föregick kriget i Irak var en avsiktlig konsekvens av denna politik.
Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken utgör inte bara ett hot mot Nato - som i högsta grad är en mellanstatlig organisation.
Betänkandet från min vän general Morillon uppenbarar på ett mycket tydligt sätt ambitionen att göra försvaret till en gemensam angelägenhet inom Europeiska unionen.
Jag noterar kommissionsledamot Pattens förbehåll angående denna aspekt.
De brittiska konservativa motsätter sig detta betänkande som är ett recept för att skapa en EU-armé och utsträcka gemenskapens befogenheter till att även omfatta områdena försvar och säkerhet.
Betänkandet innehåller förslag om att Europeiska kommissionen skall få ett omfattande ansvar för militära operationer, däribland initiativrätt i ärenden som rör krishantering, att gemenskapsbudgeten skall täcka de gemensamma kostnaderna för militära operationer, att det skall finnas en gemensam inköps- och produktionspolitik, vilken skulle bygga på? EU: s militära behov?, inrättande av en gemensam europeisk militärakademi, en klausul om kollektivt försvar som ett protokoll till fördraget, en gemensam polisstyrka och kustbevakningskår, samt att Europeiska unionen skall bli en ständig medlem av FN: s säkerhetsråd.
Jag hoppas verkligen att den brittiske premiärministern med erfarenheterna av Irakkrisen bakom sig nu kommer att inse det dåraktiga och skadliga i att skapa europeiska försvarsinstitutioner som endast kommer att förvärra splittringen mellan de europeiska länderna och Förenta staterna.
Trots den brittisk-amerikanska solidariteten i Irakfrågan hoppas jag dessutom att Förenta staterna inte längre kommer att ta Blairs aktiva stöd till den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken för givet.
Både borde nu veta bättre och arbeta för att befästa en ny transatlantisk allians.
Europeiska unionen prioriterar sina politiska anspråk högre än medborgarnas faktiska säkerhetsintressen.
