# ID: svediakorp-gov435485
# author: Iivari (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Allvarliga internationella kriser brukar lyfta fram de nationella olikheterna i EU: s medlemsstater.
Trots att unionen har spelat en central och lyckad roll i uppföljningsarbetet på Balkan och i Afghanistan har vi inte lyckats agera i tid och effektivt för att till exempel förhindra tragedin i forna Jugoslavien.
Även kriget i Irak har lyft fram medlemsstaternas historiska, geopolitiska och politiska olikheter.
Tvisten kryddas av medlemsstaternas olika inrikespolitiska situationer.
Man behöver inte vara speciellt cynisk om man ännu tycker att målsättningen med en gemensam europeisk säkerhetsgaranti är utopisk.
För närvarande ser det ut som om Natos betydelse håller på att minska och Europa borde ta större ansvar för sin egen säkerhets- och försvarspolitik.
General Morillons förtjänstfulla betänkande kommer alltså synnerligen lägligt.
Kanske den pågående världspolitiska krisen och de hotbilder den för med sig får oss att verkligen satsa på att förstärka Europas röst och handlingskraft.
Det räcker inte att vi ställer upp ambitiösa mål.
Vi måste också vara beslutsamma och pragmatiska.
Därför borde man i konventet förstärka kommissionens roll när det gäller att sköta utrikespolitiken.
Tyvärr verkar det dock gå i motsatt riktning och samarbetet mellan regeringarna har förstärkts.
Återigen stöter vi på konflikter mellan ord och handling.
Parallellt med konventets arbete kan man se en ökning i vissa medlemsstaters aktivitet i utformningen av en gemensam försvarspolitik.
Det är realistiskt att utgå från att man inom det här området avancerar i olika takt inom unionen, vilket man också har gjort beträffande Schengen och EMU.
Det är dock viktigt att se till att man inte skapar slutna klubbar dit alla inte har tillträde.
Dessutom vore det bra att bättre lära känna olika medlemsstaters utrikes- och säkerhetspolitiska målsättningar och behov.
Greklands utrikesminister Papandreou har lagt fram ett förslag med syftet att göra en sådan kartläggning.
Jag anser att den borde genomföras.
När vi känner till skillnaderna som till exempel beror på geopolitiska faktorer kan vi även fastställa möjligheterna för samarbete.
