# ID: svediakorp-gov435484
# author: Stenzel (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är sällan som ett betänkande kommer så i rätt tid som det betänkande som general Philippe Morillon sammanställt om den nya europeiska säkerhets- och försvarsarkitekturen: prioriteringar och svaga punkter, tyvärr fler svaga punkter.
För det första kommer detta betänkande i rätt tid före debatten om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som sköts upp till slutet av konventet, och för det andra kommer betänkandet vid en tidpunkt när frågan blir allt mer aktuell i Europa om vilken inriktning en säkerhets- och försvarsarkitektur skall ha: inom Nato eller utanför Nato, som partner till Förenta staterna i en intakt transatlantisk allians, eller avskuren från dem som ett europeiskt konkurrensföretag i begynnelsestadiet.
En utrikes- och säkerhetspolitik i Europeiska unionen för att förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten motsvarar principerna i Förenta nationernas stadga, och att fastslå en gemensam utrikespolitik, som är en örutsättning för utvecklingen av en europeisk försvarspolitik, till och med en sådan självklarhet är omstridd här i kammaren, även om det åtminstone sedan Kosovokriget har stått klart att Europeiska unionen måste klara av att genomföra fredsbevarande och fredsskapande uppgifter, vilket unionen nu redan gör i Makedonien.
Skönhetsfel i våra försök är dubbla åtgärder, till exempel att Nato har skapat en egen snabb insatsstyrka, och därmed bildat ett konkurrerande företag till den europeiska snabbinsatsstyrkan.
Jag anser därför att det är viktigt att man i ett tilläggsförslag från EVP-ED-gruppen kräver en permanent insatsstyrka, som fram till 2009 måste kunna ingripa i en kosovoliknande konflikt inom Europas geografiska område, i samarbete med Nato eller autonomt.
Därmed visar man medvetet att man är öppen och till att börja med försöker kringgå striden inom EU om riktningen.
Österrike har alltsedan ratificeringen av Amsterdamfördraget klargjort att man vill inordna sig solidariskt i en europeisk säkerhetspolitik.
Vi välkomnar varje steg som går i en genomförbar riktning, och stöder därför också general Morillons koncept.
