# ID: svediakorp-gov435474
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Mellan det tillfälle när Morillons betänkande utarbetades och i dag har en omfattande internationell utveckling skett som gör att frågorna om Europas försvar inte längre kan tas upp på ett totalt och enhetligt sätt.
Man kan inte längre uppträda som om det fortfarande handlade om att fastställa en gemensam försvarspolitik, avsedd att genomföra en utrikes- och säkerhetspolitik som är gemensam för samtliga medlemsstater.
De konflikter som ägt rum i säkerhetsrådet om grundläggande frågor, och sedan inledandet av ett nytt krig efter det i Kosovo, den här gången mot Irak, i strid med bestämmelserna i San Franciscostadgan, har inneburit ett fantastiskt avslöjande av de djupa klyftor som skiljer medlemsstaterna i den nuvarande och framtida Europeiska unionen från varandra när det gäller utrikespolitiken.
Två uppfattningar om Europa och dess roll, två typer av utrikespolitik, två visioner om den internationella ordningen har visat sig mycket tydligt.
Det måste man ta hänsyn till och vi skulle vara inne på fel spår om vi till varje pris i detta bara ville se en omständighetskris som, när den väl gått över, skulle göra det möjligt för oss att återgå till de gamla koncepten och återuppta de huvudsakligen semantiska spel som vi bedriver kring GUSP och ESFP.
Allt det som nu på unionsnivå faller under utrikes- och försvarsfrågor kan bara bedömas mot bakgrund av flera nivåer.
Från att ha varit frivilligt har detta synsätt nu blivit nödvändigt.
Det är hädanefter den punkt vi måste passera.
Flera nivåer kommer för övrigt att leda till större effektivitet och mindre svammel.
Konventet borde hädanefter utöva sin talang i den riktningen.
Det är därför lämpligt att sortera bland förslagen i Morillons betänkande, mellan det som den senaste utvecklingen gjort fullständigt föråldrat och det som fortfarande är relevant.
Under samma rubrik skulle jag bland annat placera punkt 54 där man förslår att Europeiska unionen skall få ett permanent säte i Förenta nationernas säkerhetsråd.
Detta förslag går tydligt emot det nuvarande behovet för EU, som måste fortsätta att använda sig av två säten som permanenta medlemmar vilket gör det möjligt att uttrycka de två olika uppfattningarna, de två stora vägar mellan vilka de europeiska länderna delar sig.
Under den andra rubriken skulle jag vilja godkänna förslagen om det nödvändiga samarbete som behöver utvecklas till att börja med när det gäller kampen mot terrorismen, som konsekvenserna av Irakkrikget kommer att göra ännu viktigare, och för det andra när det gäller tillverkning och inköp av vapen.
De nuvarande händelserna är också ett fantastiskt tecken på de skador som ideologin med fredens dividender orsakat i Europa.
Jag välkomnar därför den lämpliga återkomsten av begreppet gemenskapspreferens i Morillons betänkande, och beklagar bara att det sammanfaller med att det försvinner inom ett annat område som ändå är lika strategiskt, nämligen den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. livsmedelsoberoendet eller för att överta den amerikanska terminologin, livsmedelsvapnet.
Försörjningssäkerheten, jag citerar Morillons betänkande, måste tillämpas på såväl livsmedel som vapen.
Vi måste se till att kommissionsledamot Lamy kommer ihåg det i samband med förhandlingen i Doharundan.
