# ID: svediakorp-gov435467
# author: Brok (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 660
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande!
Det har alltid varit min dröm att tala efter en de Gaulle, men inte efter en som håller sådana tal.
I dag, under denna debatt om framtiden för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, är vi vittnen till kriget i Irak.
Vi trodde att vi kunde förhindra detta krig med diplomatiska medel.
Vi misslyckades emellertid, eftersom vi var politiskt oeniga, och eftersom vi inte existerade militärt sett.
När det handlade om krig eller fred, var vi återigen oförberedda.
Vi kom för sent, liksom i Bosnien, i Kosovo, eller i Afghanistan.
Inte i någon av dessa konflikter har Europeiska unionen varit med som internationell aktör och bestämt händelserna.
Därför är en av kärnpunkterna i Morillons betänkande att bara en union med klart definierade utrikespolitiska mål och intressen, utrustad med effektiv militär kapacitet, kan räknas.
Bara en sådan union kan bli en självständig aktör inom världspolitiken och en självmedveten partner i de transatlantiska förbindelserna.
Flera regeringschefer anser, med tanke på sin maktlöshet när det gäller Irakkriget, att de nu inför allmänheten måste förkunna att målet är en europeisk försvarsunion.
Jag undrar: har dessa regeringschefer då inte deltagit i besluten sedan Helsingfors år 1999?
Varför har de inte gjort mer, så att EU: s snabbinsatsstyrka enligt planen är klar för insats 2003, så den är slagkraftig, på högsta nivå rent tekniskt, och med motsvarande kommandostrukturer och transportkapacitet?
Varför nådde reformen för att anpassa de nationella stridskrafter inte upp till de nya säkerhetskraven?
Varför dras militärbudgetarna ned på detta vis?
Varför måste man för transporten av de egna soldaterna i det egna landet vända sig till flygplansuthyraren Ukraina?
Europaparlamentet har sedan 1999 kontinuerligt arbetat för att unionens utrikespolitiska instrument skall kompletteras med militär förmåga.
Det handlar det nu också om i konventet.
Detta betänkande skall också vara Europaparlamentets inlägg i framtidsfrågan: Hur skall Europeiska unionen kunna skydda sina medborgares säkerhet med tanke på nya terroristhot, och hur skall unionen kunna bidra till fred och stabilitet i världen?
Förebyggande krig utan legitimitet får aldrig mer förekomma!
Därför stöder vi i detta betänkande alla dem i konventet som är för att Petersbergsuppgifterna aktualiseras, som är för att en förtrupp av medlemsstater skall kunna överta militära krisuppdrag, som är för en form av europeisk försvarsbyrå, som uttalar sig för en europeisk bistånds- och solidaritetsklausul och som i synnerhet vill införa den avgörande punkten med majoritetsbeslut inom utrikespolitiken och ett förstärkt samarbete inom försvarspolitiken.
Vi anser förvisso att regeringarna skall vara på det klara med följande: miljoner människor har före Irakkriget i städerna i Europa också demonstrerat för att det inte är ministärerna, utan parlamenten som skall besluta om krig och fred.
Den som skall besluta om krishanteringsoperationer för en europeisk insatsstyrka, behöver ett stort mått av demokratisk legitimitet.
Låt mig säga ett par ord till: Alla överskådliga krisinsatser inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken kommer att ha en civil och en militär del.
Just detta är det som skiljer oss från Nato.
I Bosnien företräds vi nu med ett polisuppdrag.
Nästa år skall vi kanske avlösa Natos SFOR-styrkor.
Vi garanterar på bästa sätt sammanhållningen mellan civila och militära operationer om samma regler gäller för båda, och om de gemensamma kostnaderna finansieras ur Europeiska unionens budget.
Detta har att göra med parlamentarisk kontroll, men därigenom får regeringarna också demokratiskt stöd och godkännande för sitt agerande.
Europeiska unionens medborgare säger i varje fall redan? ja? till det koncept för en europeisk försvarspolitik som läggs fram i Morillons betänkande.
71 procent av Europas medborgare är för detta.
Det är bara ministrarna som ännu inte har begripit det.
