# ID: svediakorp-gov435465
# author: Coûteaux (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är alltid samma sak.
När de europeiska chimärerna skjutits ned av verkligheten mitt under flygningen lanserar våra? proeuropeiska? drömmare nya, ännu mer absurda, i en slags flykt framåt som skulle vara skrattretande om den inte vore så allvarlig.
Med Morillons betänkande är dagens chimär det europeiska försvaret, vilket för övrigt är en gammal idé.
Det fick redan en rad okomplicerade människor under hela 1900-talet att drömma, utan något som helst resultat för övrigt.
Redan Aristide Briand slogs för idén, vilket ledde till det dramatiska resultatet att motståndet och försvarsandan i Frankrike desarmerades.
Chimären återupptogs 1948 vid Haagkongressen och sedan av en viss Winston Churchill 1950, med Europeiska försvarsgemenskapen som föddes ur hans drömmar och som misslyckades.
Vi bör för övrigt hedra det franska parlamentet för att det lyckades sätta stopp för det.
Femtio år senare befinner vi oss fortfarande på samma punkt, dvs. vi har inte gått framåt.
Vi har faktiskt gjort så få framsteg att den grundläggande beståndsdelen i en gemensam försvarspolitik, som skulle bestå i att skapa en europeisk försvarsindustri, inte ens gör framsteg utan går tillbaka eftersom, måste vi påminna om det, de flesta vapen som köps av européerna köper de inte av varandra: 60 procent ungefär köps från Förenta staterna.
Man skulle behöva börja där, om man vill tala om en försvarspolitik.
Men denna försvarspolitik är slutligen en chimär eftersom man inte kan bedriva någon försvarspolitik utan en gemensam utrikespolitik.
Den infördes genom Maastrichtfördraget och dess avsnitt V 1992 men har aldrig varit föremål för någon början till genomförande vid någon som helst kris, vare sig i Rwanda, Afghanistan eller Kosovo.
Vi lyckades inte med det eftersom vi var enade i det okritiska efterliknandet av Amerika.
Och i dag exploderar den på nytt, denna gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Nej, mina damer och herrar, låt oss överge dessa chimärer.
Europa måste bygga på verkligheten.
Verkligheten, det ser man i dag mer än någonsin, det är staterna, och staterna skall inte låta sig avhändas det som utgör dem: en försvarsanda, ett försvarsinstrument.
Och jag skall nöja mig med att här önska att Frankrike, vars ansvar i världen bara fortsätter att öka, kan förstärka sitt eget försvarsinstrument.
Det är för övrigt dess enda bidrag, dess bästa bidrag till det som återstår av Europa.
