# ID: svediakorp-gov435463
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig börja med att ge kollega Morillon en komplimang för det faktum att han redan i inledningen av sitt betänkande har angivit vilken ledstjärnan i den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken egentligen bör vara.
Redan i sina överväganden skriver han - i mina ögon helt rätt - att ledstjärnan bör vara förebyggande av kriser.
Endast i nödfall, endast i krissituationer, skall också Europeiska unionen förfoga över militära medel.
Detta är precis den turordning som min grupp stöder, och det är också anledningen till att vi stöder exempelvis Europeiska unionens agerande i Makedonien och Bosnien.
Det visar att Europeiska unionen - äntligen, skulle jag vilja säga - förfogar över nästan det sista medlet i hela spektrumet av medel när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik.
Förutom diplomati, förutom ekonomiska medel nu också militära medel, men då gärna i den turordningen.
Jag vill belysa två delar i det här betänkandet.
För det första har generalen - i mina ögon med rätta - genom ett ändringsförslag föreslagit att en punkt skall betonas ännu starkare jämfört med vad som står i hans betänkande, nämligen att vi behöver ett strategiskt koncept.
Vad vill vi egentligen precis med den europeiska säkerhetspolitiken?
Var vill vi agera?
Vad behöver vi precis för detta?
När skall vi utföra det?
Jag anser att det verkar mycket bra.
Jag är också starkt för att se över Petersberguppdragen - alltså den officiella definitionen av vårt strategiska koncept, som i mina ögon är alldeles för begränsade.
Men då är jag för att göra detta först, och först därefter diskutera ett antal, exempelvis i mina ögon, lösa skott i Morillons betänkande, nämligen det territoriella försvaret.
Måste vi nu plötsligt lägga detta till Europeiska unionens uppgifter?
Måste vi överta artikel 5 i VEU-fördraget?
Enligt min uppfattning kommer det beslutet för tidigt.
Först sysselsätter vi oss med det strategiska konceptet, sedan ser vi vad vi vill göra med dessa EU-medel.
Vad mig beträffar är det också för tidigt att säga att vi år 2009 måste kunna ta på oss en uppgift av Kosovo-typ.
Låt oss först se på det strategiska konceptet och sedan ta på oss den sortens konkreta uppgifter.
För det andra är ytterligare en bra punkt i betänkandet den beträffande det missförstånd som ofta råder då vi säger - detta gäller också till viss del Pattens och Watsons bidrag - att det skulle finnas för lite pengar för att göra det vi skulle vilja göra.
Problemet är inte, kolleger, att det finns för lite pengar.
Problemet är att vi inte använder dem i tillräcklig grad och inte tillräckligt rationellt och att vi tidigare har ägnat oss för lite åt arbetsspecialisering.
Det är där skon klämmer!
Låt oss nu vara mycket tydliga på den punkten.
Jag gläder mig åt att detta också står mycket klart i Morillons betänkande.
När vi talar om pengar är jag för - liksom lyckligtvis också föredraganden - att steg för steg överföra de finansiella medlen från i mina ögon fullständigt luddiga ad hoc-budgetar mellan medlemsstater som inte alls kan kontrolleras på ett demokratiskt sätt till Europeiska unionens budget.
Det finns mycket att säga till fördel för detta, även om det bara vore för att Europaparlamentet då också äntligen skulle få ett bättre grepp om den europeiska säkerhetspolitiken, eftersom pengarna som används till detta står på vår budget.
Och nu kommer jag slutligen, herr talman, till min stora rädsla.
Vi kan i detta parlament förmodligen komma överens, även med rådet, om ökningen av effektiviteten.
Vi måste kunna agera snabbare och bättre.
Det är överenskommet, kolleger, men då gärna på grundval av en tydlig strategisk plan.
Men jag är rädd att det fattas något som verkligen hör hemma här, nämligen demokratisk kontroll.
Vi kan inte fortsätta ökandet av effektiviteten och förbättringen av våra möjligheter utan att det står klart var den demokratiska kontrollen av denna säkerhetspolitik äger rum.
Om vi är för detta - och jag tror att majoriteten av parlamentet är för att fatta beslut med enkel majoritet, även i fråga om säkerhetspolitiken - kan det inte vara så att Europaparlamentet glöms bort då det handlar om den demokratiska kontrollen.
Vi är i behov av effektivitet, men gärna tillsammans med demokratisk kontroll, och till sist måste den äga rum här i denna kammare.
