# ID: svediakorp-gov435462
# author: Watson (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 739
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag ber Morillon om ursäkt för att jag inte var närvarande när han inledde debatten.
Detta betänkande kunde knappast komma mer lägligt.
Det verkar nu som om de amerikanska och brittiska styrkorna kontrollerar Bagdad och om det är på det sättet kan man nu inleda diskussionerna om vad som skall ske efter kriget.
Till skillnad från sina föregångare visar den nuvarande amerikanska regeringen inte något större intresse för ett starkt och enat Europa.
Våra svagheter har blottlagts på ett grymt sätt och det åligger nu EU att utveckla en säkerhetsstrategi som kan hjälpa oss att omgestalta de transatlantiska förbindelserna.
Liberaldemokraterna här i kammaren välkomnar Morillons betänkande som ett viktigt bidrag till denna process.
Europas splittring i Irakfrågan var en obönhörlig påminnelse om vårt misslyckande att tala med en röst i säkerhetspolitiska frågor, och då skall vi komma ihåg att Europa har en gemensam handelspolitik, en gemensam politik för utvecklingssamarbete och ett förstadium till en europeisk diplomatkår i form av kommissionens kontor runtom i världen.
Dessa instrument är kraftfulla och skulle vara ännu kraftfullare om de utgjorde en del av en integrerad utrikespolitik.
Vår utrikespolitik är osammanhängande på grund av att ansvaret är uppdelat mellan tre olika kommissionsledamöter, ordförandeskapet i rådet och rådets höge representant, och på grund av att vissa medlemsstater förnekar de gemensamma intressen vi har på utrikespolitikens område eller förbjuder kommissionen att spela en central verkställande roll.
Utan en gemensam försvarspolitik kommer Europa att sakna den militära kraft som behövs för att skapa en trovärdig utrikespolitik.
Våra sammanlagda försvarsutgifter uppgår till mindre än hälften av de amerikanska och det är därför uppenbart att EU inte satsar tillräckligt på försvarspolitik, men det är inte särskilt troligt att befolkningen skulle välkomna avsevärt höjda utgiftsnivåer.
Därför räcker det helt enkelt inte att bara satsa mer pengar: vi måste satsa pengarna på ett bättre sätt, framför allt vad gäller huvudsakliga behov såsom strategiska luftbroar, precisionsvapen och tankningsplan.
Av denna anledning stöder den liberala gruppen inrättandet av en krigsmateriel- och forskningsmyndighet med uppgift att samordna försvarsutgifterna.
Vårt mål är att vi skall få bättre valuta för pengarna, vi bör inte välja ett europeiskt alternativ i ett missriktat försök till protektionism.
Det vore att upprepa de misstag som begåtts inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
Bättre utnyttjade försvarsutgifter måste åtföljas av ett stärkt beslutsfattande.
Genom att via general Morillons betänkande skicka ett tydligt och enat budskap till stöd för en stark och effektiv säkerhets- och försvarspolitik till Europeiska konventet kan parlamentet eventuellt utöva inflytande på debatten.
Inrättandet av en representant för utrikesfrågor som är placerad inom kommissionen men som kompletteras med resurser och sakkunskap från medlemsstaterna skulle starkt bidra till att koppla samman de olika elementen inom utrikes- och försvarspolitiken.
Vi måste även kunna vara mer flexibla när vi startar och genomför krishanteringsoperationer.
Om så skulle bli nödvändigt måste vi utöka användningen av konstruktiv röstnedläggelse.
Även om det finns påtagliga förbehåll mot en sådan åtgärd förefaller det dessutom vara nödvändigt att inom ramen för det nya konstitutionella fördraget införa en klausul om kollektivt försvar liknande den som finns upptagen i fördraget om Västeuropeiska unionen.
Det är möjligt att en utveckling mot dessa mål inte kan genomföras omgående med de nuvarande 15 medlemsstaterna, än mindre med 25 medlemsstater.
Därför välkomnar jag den belgiska regeringens initiativ om att senare denna månad anordna ett möte om försvarspolitiken med Frankrike, Tyskland och Luxemburg.
Framstegen inom den europeiska integrationen uppnås ofta av en grupp länder som är beslutna att driva på utvecklingen medan övriga länder ansluter sig senare.
Icke desto mindre insisterar jag på att ett förbättrat samarbete i försvarsfrågor måste vara öppet för deltagande från alla länder, och att framför allt den brittiska regeringen, med tanke på dess militära kapacitet och erfarenhet, skall delta.
En europeisk säkerhets- och försvarspolitik kan utgöra ett nyttigt komplement till den kollektiva säkerhet som Nato erbjuder, förutsatt att vapeninköpen rationaliseras och att det ger ett mervärde i form av en doktrin som bygger på förebyggande av konflikter och krishantering och som understöds av ett trovärdigt hot om militära ingripanden samt att det leder till en mer sammanhängande och enhetlig inställning till säkerhetspolitiken.
Låt vår säkerhets- och försvarspolitik smidas på hoppets städ och av stålet från vår handfallenhet i Irakfrågan.
