# ID: svediakorp-gov435461
# author: Lalumière (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 570
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Två år efter det betänkande jag hade äran att lägga fram för vårt parlament i samma fråga har jag nöjet att reservationslöst stödja Morillons text.
Efter att vi, förhoppningsvis, antagit några ändringsförslag som lagts fram av vår grupp borde vi utan svårighet kunna rösta för resolutionsförslaget.
Jag skall därför nöja mig med att peka på vissa punkter som förefaller mig särskilt viktiga i detta så livliga sammanhang under våren 2003.
Sammanhanget är inte bra för den unga europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Sedan den 11 september 2001 har Europeiska unionen i stor utsträckning varit isolerad på det politiska och militära planet, vare sig det handlar om Afghanistan eller Irak, eller om konflikten mellan Israel och Palestina.
Vår närvaro är inte obefintlig men den är begränsad till civila och humanitära åtgärder.
Det är viktigt men inte tillräckligt.
Vad som är värre är att unionen under samma period splittrats.
Trots de lovvärda ansträngningarna från det grekiska ordförandeskapet för att få gemensamma plattformar antagna, är vi splittrade när det gäller Irak: för det första när det gäller vilka slags transatlantiska förbindelser vi skall ha och vår grad av självständighet gentemot Förenta staterna, men också när det gäller stora principer såsom användningen av våld, den internationella rättens plats eller Förenta nationernas roll.
Men trots denna dystra bild skulle jag högt och tydligt vilja bekräfta min övertygelse att man inte i något fall bör ge upp.
Flera länder såsom Belgien, Tyskland, Frankrike och Luxemburg har redan tagit ett initiativ för att på nytt lansera säkerhets- och försvarspolitiken.
Grekland som är ordförandeland ser positivt på detta.
Premiärminister Simitis nämnde det nyligen.
Jag hoppas att konventet med ordförande Giscard d ' Estaing, efter några veckor av tystnad och tvekan i frågan också lämnar förslag.
Utmärkta förslag när det gäller institutionerna för utrikespolitiken och säkerhets- och försvarspolitiken har redan lämnats av Dehaene och Barnier; dessa idéer bekräftar för övrigt ofta det som uttryckts av parlamentet.
Och i dag uttrycks i Morillons betänkande en hel rad intressanta förslag, exempelvis om målsättningen med GUSP och ESFP i en ny internationell miljö, om Natos nya roll, om förbindelserna mellan Nato och Europeiska unionen, om den militära kapacitet vi behöver för att helt enkelt vara trovärdiga, bland annat på det högteknologiska området.
Självfallet handlar det inte om att konkurrera med Förenta staterna, det skulle vara fullständigt idiotiskt och omöjligt.
Men det handlar om att ta hänsyn till uppgifter som egentligen är ganska enkla.
Genom sin geografiska närhet och sina gemensamma gränser är européerna de facto solidariska när det gäller säkerheten.
Genom sina traditioner, bland annat de kulturella, har de viktiga saker och principer att försvara gemensamt i världsfrågorna.
Genom sina rikedomar och de ekonomiska instrument de skaffat sig har européerna slutligen möjlighet att sprida sina idéer och försvara sina intressen när det är nödvändigt, överallt i världen, om de bara har viljan.
Kort sagt har européerna helt enkelt en roll att spela i världen, utan att utge sig för att dominera den, men också bortom all underkastelse eller något som helst underdånighetsförhållande.
Herr rådsordförande, herr kommissionär - sätt igång!
Parlamentet vill det och stöder er.
